Som alla år går allt både upp och ner. Här har det dock mest gått uppåt. Märkligt nog kan man tycka efter allt mitt gnäll både här och på fejjan. Jag är lycklig i själen och hjärtat. Jag är hel. I've been moving on som man kan säga om man vill vara sån.
Med en ring på fingret och en kula på magen (ja, utöver standardkulan) väntar ett 2014 med en liten bebis. Äventyr för fantastiska vänner väntar och jag hoppas att alla jag känner får ett fantastiskt år.
Nu åker vi för att fira in det nya året i Mariefred. (ska tydligen äta halvhummer till förrätt. halvhummer. hm..jaja, jag är inte rädd för att testa nya saker!)
tisdag 31 december 2013
lördag 28 december 2013
Snart vecka 33.
Självklart har även jag som första-gångs-morsa ett konto på familjeliv. Helt tragiskt egentligen och jag har helt slutat läsa på forumet. Förutom de jag följer där som då ska föda i samma månad som mig. I vilket fall, så kan man läsa på min presentation att vi är i v 8+3. ÅTTA PLUS TRE. Och snart är vi i vecka 32+1. Herreminskapare så jävla läskigt. När vi fick plusset på stickan var det rätt så overkligt, inte att vi väntade barn utan att vi faktiskt på riktigt skulle ha barn. Om ni fattar.
Jag som feminist hade gärna delat hela föräldraledigheten med min sambo. Jag tror inte ens han hade haft några invändningar mot det om jag hade sagt det. Snarare tvärtom. Dock är jag så ofantligt trött på mitt jobb för tillfället. Av många olika anledningar. Så jag tänker att det är bättre att jag är hemma och behåller mitt psyke, ja hur det nu kommer se ut efter ett år. Och nej, detta är verkligen inte av ekonomiska skäl eftersom min sambo skulle få ut mer pengar än jag. (så det är helt egoistiska skäl skulle man kunna säga)
Men. Snart är det alltså bara 7 veckor, plus minus ett gäng dar, kvar innan vi har sprattelnisse ute i det fria. Så jävla awesome. Och så jävla läskigt.
Jag som feminist hade gärna delat hela föräldraledigheten med min sambo. Jag tror inte ens han hade haft några invändningar mot det om jag hade sagt det. Snarare tvärtom. Dock är jag så ofantligt trött på mitt jobb för tillfället. Av många olika anledningar. Så jag tänker att det är bättre att jag är hemma och behåller mitt psyke, ja hur det nu kommer se ut efter ett år. Och nej, detta är verkligen inte av ekonomiska skäl eftersom min sambo skulle få ut mer pengar än jag. (så det är helt egoistiska skäl skulle man kunna säga)
Men. Snart är det alltså bara 7 veckor, plus minus ett gäng dar, kvar innan vi har sprattelnisse ute i det fria. Så jävla awesome. Och så jävla läskigt.
måndag 23 december 2013
Jul jul strålande jul.
Imorgon är det självaste julafton och såhär dan innan värmer vi upp med att hämta syster och systerdotter vid tåget för att sedan laga den sista maten som är kvar att fixa. Så himla himla mysigt.
På juldan far vi till svärmor för att äta middag med sambons tjocka släkt.
Jag hoppas att ni alla får en fröjdefull jul!
På juldan far vi till svärmor för att äta middag med sambons tjocka släkt.
Jag hoppas att ni alla får en fröjdefull jul!
torsdag 19 december 2013
Glad.
Fick många fina råd, tips, igår på mitt senaste inlägg. En del tar jag med mig och en del... ja, ni fattar. Men jag gillar engagemang. Jag gillar att diskutera och bolla idéer fram och tillbaka. Det kommer komma mer funderingar, var så säkra!
Annars kan jag berätta att jag har tvättat omkring fyra maskiner tvätt denna veckan. Helt galet vad kläder vi har! Som vi aldrig tvättar! Men snart är det iaf tomt i tvättkorgen. (intressant, visst?) Att det sen finns en massa städning att göra tänker jag spara till helgen så min sambo får vara med på ett hörn.
Nu är det färdigskrivet hörrni. Måste dricka kaffe. Hejdå!
Annars kan jag berätta att jag har tvättat omkring fyra maskiner tvätt denna veckan. Helt galet vad kläder vi har! Som vi aldrig tvättar! Men snart är det iaf tomt i tvättkorgen. (intressant, visst?) Att det sen finns en massa städning att göra tänker jag spara till helgen så min sambo får vara med på ett hörn.
Nu är det färdigskrivet hörrni. Måste dricka kaffe. Hejdå!
onsdag 18 december 2013
Att uppfostra.
Jag har ju än så länge inga barn. Inga som kan agera särskilt mycket mer än att sparka mig i magen och hicka emellanåt. Jag vet heller inte hur svårt det är att uppfostra barn. Jag kan säga nu hur jag ska göra och inte göra men det vet jag inte hur lätt det kommer vara att förhålla sig till det i verkliga livet.
Jag tänker att man ofta säger till flickor när dom blir lite äldre att värna om sin kropp. Ett nej är ett nej är ett nej. Säger man samma till pojkar? Säger många föräldrar till sina pojkar att deras kropp är deras kropp och lika mycket som det är deras kropp är flickornas kropp deras. Att man verkligen pratar om det. Att man visar hänsyn och respekt för en annan individ. Man tjatar inte för att få ta på ett bröst eller rumpa, man tjatar inte för att få ligga och man tar sig verkligen inga friheter att göra något av detta utan ett medgivande.
Och händer det att det händer ändå trots att man tjatat om detta? Är det grupptryck från andra som liksom säger att "kom igen nu, var ingen fegis, ta på henne" och så vågar dom inte säga nej för att framstå som töntar.
Hur ska jag lyckas med min egna son? Hur ska jag lyckas få honom att få en sån bra självkänsla att han kan ta att någon tycker att han är töntig när han inte gör som dom andra "tuffa"? Hur uppfostrar man ett barn att våga stå upp för sin person och inte skämmas för att man inte vill göra något som andra vill?
Jag tänker att man ofta säger till flickor när dom blir lite äldre att värna om sin kropp. Ett nej är ett nej är ett nej. Säger man samma till pojkar? Säger många föräldrar till sina pojkar att deras kropp är deras kropp och lika mycket som det är deras kropp är flickornas kropp deras. Att man verkligen pratar om det. Att man visar hänsyn och respekt för en annan individ. Man tjatar inte för att få ta på ett bröst eller rumpa, man tjatar inte för att få ligga och man tar sig verkligen inga friheter att göra något av detta utan ett medgivande.
Och händer det att det händer ändå trots att man tjatat om detta? Är det grupptryck från andra som liksom säger att "kom igen nu, var ingen fegis, ta på henne" och så vågar dom inte säga nej för att framstå som töntar.
Hur ska jag lyckas med min egna son? Hur ska jag lyckas få honom att få en sån bra självkänsla att han kan ta att någon tycker att han är töntig när han inte gör som dom andra "tuffa"? Hur uppfostrar man ett barn att våga stå upp för sin person och inte skämmas för att man inte vill göra något som andra vill?
söndag 15 december 2013
Det finns ingen rubrik.
Jag har sovit sämst i hela världen den här helgen. Eller egentligen sover jag fasen dåligt precis hela tiden. På måndag ska jag till vårdcentralen och se om det finns någon chans att bli sjukskriven mina sista dagar på jobbet. Det går inte att vakna tre fyra gånger per natt och dessutom vara vaken minst en halvtimme åt gången och sedan jobba på det. Men ja, vi får se.
I natt var jag vaken fyra timmar. Det var ju kul. Inte. Så, jag tycker så synd om mig själv. Buhu buhu.
Ni kan väl hålla tummarna imorgon. Att läkaren kan hjälpa mig.
Hejdå.
I natt var jag vaken fyra timmar. Det var ju kul. Inte. Så, jag tycker så synd om mig själv. Buhu buhu.
Ni kan väl hålla tummarna imorgon. Att läkaren kan hjälpa mig.
Hejdå.
lördag 14 december 2013
"var positiv!" "sluta var så positiv!"
Det känns lite som att det inte är någon idé att vara positiv för då ska det minsann slängas i ansiktet på en att det inte alls kommer bli som jag tror. Och är jag mitt vanliga jag, jävligt negativ, så ska jag vara positiv. En önskan om att slå huvudet i en betongvägg ökar för varje dag som går.
Och mellan varven är det som att jag skaffar barn själv. Som att min partner inte finns. Men det gör han. Och vet ni, han kommer få gå upp med sitt barn på natten och ge honom mat. För min sömn är minst lika viktig som min partners. Han är inte nåt jävla undantag som ska få en massa fördelar. (Menar inte att han tror det. för han är väl medveten om vad som gäller. och har inga problem med det heller)
Jag blir bara så himla trött på att jag inte kan få skriva vad jag vill utan att det ska köras upp i ansiktet att jag inte ska tro en massa. För det vet väl alla som har barn, att dom inte sover. Konstant vakna. Och den andra föräldern finns bara där i periferin.
Suck.
Och mellan varven är det som att jag skaffar barn själv. Som att min partner inte finns. Men det gör han. Och vet ni, han kommer få gå upp med sitt barn på natten och ge honom mat. För min sömn är minst lika viktig som min partners. Han är inte nåt jävla undantag som ska få en massa fördelar. (Menar inte att han tror det. för han är väl medveten om vad som gäller. och har inga problem med det heller)
Jag blir bara så himla trött på att jag inte kan få skriva vad jag vill utan att det ska köras upp i ansiktet att jag inte ska tro en massa. För det vet väl alla som har barn, att dom inte sover. Konstant vakna. Och den andra föräldern finns bara där i periferin.
Suck.
torsdag 12 december 2013
Det som gör mig mest rädd inför förlossningen.
Det är inte smärtan, inte hur mycket jag kommer spricka, inte hur mycket jag kommer bajsa på mig utan det är VAD FASEN ÄR MIN SAMBO NÄR DET ÄR DAGS? Jo, han jobbar ju en bra bit hemifrån. Inte precis runt knuten. Och tänk om det är mitt i rusningen det händer? Då tar det ASLÅNG tid innan han är hemma.
Det gör mig rädd.
Så bebis, vänta med att komma tills helgen. Allra helst på datumet såklart. Men helg. Låt det snälla vara helg. Eller mitt i natten. (bara för det kommer det säkert sätta igång just precis när jag inte vill.)
Det gör mig rädd.
Så bebis, vänta med att komma tills helgen. Allra helst på datumet såklart. Men helg. Låt det snälla vara helg. Eller mitt i natten. (bara för det kommer det säkert sätta igång just precis när jag inte vill.)
onsdag 11 december 2013
Snart är det slut.
Jag är alltså i sjunde månaden. HERREGU. Om två månader har vi en bebis här hemma. Men fram tills dess ska jag vanka med en skev rygg, ömma fötter och foglossning. Jag har inget tålamod på jobbet, är konstant tjurig och tål inte skämt. Igår fick jag kasta in handduken.
Nu blir jag hemma en vecka, jag orkar nämligen inte gå runt mer och vara konstant trött, tjurig och ha ont överallt. Även om det inte är lång tid kvar så kan jag inte. Det går inte. Helt jävla omöjligt. Så fötterna är i högläge.
Vi kan prata lite om sömnen också. Jag vaknar omkring två tre gånger varje natt. Kissnödig och hungrig. Inatt drack jag ett glas o'boy och åt tre pepparkakor. Nyttig nattamat.
Nä, nu ska jag traska in till sängen och sova en stund. God natt.
Nu blir jag hemma en vecka, jag orkar nämligen inte gå runt mer och vara konstant trött, tjurig och ha ont överallt. Även om det inte är lång tid kvar så kan jag inte. Det går inte. Helt jävla omöjligt. Så fötterna är i högläge.
Vi kan prata lite om sömnen också. Jag vaknar omkring två tre gånger varje natt. Kissnödig och hungrig. Inatt drack jag ett glas o'boy och åt tre pepparkakor. Nyttig nattamat.
Nä, nu ska jag traska in till sängen och sova en stund. God natt.
söndag 8 december 2013
Vet vi verkligen vad vi har gett oss in i?
Det är en väldigt vanlig fras i våra liv för tillfället. Eller i våra, mitt tror jag snarare. Nu vet jag inte hur mycket sambon får höra det på sitt jobb men för min del kommer det ca dagligen.
Det rätta svaret är att vi naturligtvis inte har en jävla aning om vad vi gett oss in i eftersom ingen av oss har barn sen tidigare. Men jag vill inte gärna förstöra hela upplevelsen på en gång därför att somligas barn har mer energi, är lite jobbigare osv. För jag tror inte att hur jobbiga dessa barn än är så vill ingen nånsin byta bort dom. Och det är min förhoppning att det kommer bli för mig med.
Eftersom ungen i magen redan äger mitt hjärta så hur skulle det kunna bli på något annat vis? Och jag misstänker att jag kommer önska otaliga gånger att jag aldrig hade skaffat barn men å andra sidan kommer jag aldrig ångra att jag gjort det.
Jag sitter här i soffan nu och känner hur han sparkar. Jag känner hur han rör sig. I mig. I min mage. Och redan är det första jag tänker när jag vaknar, undrar hur han mår idag? Jag har redan börjat prioritera bort mig själv. Och det gör liksom inget.
Så återigen, nej, vi har ingen aning om vad vi har gett oss in i men fy fan vad häftigt det ska bli!
Det rätta svaret är att vi naturligtvis inte har en jävla aning om vad vi gett oss in i eftersom ingen av oss har barn sen tidigare. Men jag vill inte gärna förstöra hela upplevelsen på en gång därför att somligas barn har mer energi, är lite jobbigare osv. För jag tror inte att hur jobbiga dessa barn än är så vill ingen nånsin byta bort dom. Och det är min förhoppning att det kommer bli för mig med.
Eftersom ungen i magen redan äger mitt hjärta så hur skulle det kunna bli på något annat vis? Och jag misstänker att jag kommer önska otaliga gånger att jag aldrig hade skaffat barn men å andra sidan kommer jag aldrig ångra att jag gjort det.
Jag sitter här i soffan nu och känner hur han sparkar. Jag känner hur han rör sig. I mig. I min mage. Och redan är det första jag tänker när jag vaknar, undrar hur han mår idag? Jag har redan börjat prioritera bort mig själv. Och det gör liksom inget.
Så återigen, nej, vi har ingen aning om vad vi har gett oss in i men fy fan vad häftigt det ska bli!
fredag 6 december 2013
Frustrationen
Det börjar bli lite jobbigt nu. Jag är trött och tung och orkar inte helt enkelt. Jag VET att det snart är färdigjobbat, tyvärr gör det mig inte ett dugg piggare eller lättare. Ibland skulle jag kunna betala för lite förståelse. Ibland skulle jag kunna betala för att slippa höra "men snart".
Nu måste jag borsta tänderna. Jag måste nämligen gå om en kvart.
Hejdå.
Nu måste jag borsta tänderna. Jag måste nämligen gå om en kvart.
Hejdå.
måndag 2 december 2013
Idag slapp jag göra nåt.
Igår sa min fantastiska sambo till mig att jag inte behövde göra nåt idag. Inte diska, inte plocka ingenting. Utan bara sova. Nu måste jag förvisso laga middag men det är inte förrän om fyra timmar drygt. Så jag gick upp vid nio, åt frukost, ringde min kompis och pratade lite med henne. Efter 40 min la vi på och då tänkte jag att nej, jag ska nog lägga mig på sängen en stund. Så det gjorde jag.
Så himla skönt. Tänk om man kunde få vila lite efter varje frukost varenda dag. Fy bubblan så skönt det hade varit. Nu är det väl så att jag fortfarande är lite trött efter min sjukdom, den har inte helt begett sig men jag mår iaf bra. Om än trött.
Men så är det. Och snart går jag in i samma fas i graviditeten som i början. Med illamående och trötthet. Hej järntabletter!!!!
Så himla skönt. Tänk om man kunde få vila lite efter varje frukost varenda dag. Fy bubblan så skönt det hade varit. Nu är det väl så att jag fortfarande är lite trött efter min sjukdom, den har inte helt begett sig men jag mår iaf bra. Om än trött.
Men så är det. Och snart går jag in i samma fas i graviditeten som i början. Med illamående och trötthet. Hej järntabletter!!!!
torsdag 28 november 2013
Måendet dag 5.
Idag kan jag andas genom näsan! Det tar emot lite, inte riktigt lika mycket luft som vid en otäppt näsa men stora framsteg! Dock var febern tydlig när jag vaknade och ett par timmar framåt. Nu hostar jag lite titt som tätt, nyser kanske en gång var tredje timme och snoret forsar än så länge inte som det har gjort de tidigare dagarna. Plastpåsen bredvid mig är fylld till överkant med till största del snorpapper och detta är nog en av de värsta förkylningarna evah. (får inte använda nässpray)
På söndag ska vi ha första adventmys här hemma. Jag hoppas att all skit är borta då för annars vågar sig väl inte gästerna hit. (förståeligt!)
Nu ska jag duscha för första gången på fyra dar och sen vänta in sambon. Fy bövelen vad tråkigt det är att vara hemma själv och inte ha nååågot att göra. (även om jag inte orkar göra nåt är det tråkigt)
På söndag ska vi ha första adventmys här hemma. Jag hoppas att all skit är borta då för annars vågar sig väl inte gästerna hit. (förståeligt!)
Nu ska jag duscha för första gången på fyra dar och sen vänta in sambon. Fy bövelen vad tråkigt det är att vara hemma själv och inte ha nååågot att göra. (även om jag inte orkar göra nåt är det tråkigt)
onsdag 27 november 2013
Tja tja bloggen!
Klockan är strax över midnatt och här sitter jag i ett becksvart rum med endast datorskärmens sken som ljus. Poetiskt va? Fast jag hade svårt att stava becksvart. Ville stava bäcksvart men det gick inte datorn med på. Så då använder vi dens stavning. (så ni kan gå direkt till källan om det är så att jag hade rätt från början)
Jag är fortfarande sjukt förkyld. Sitter här med öppen mun för att lyckas få syre i mig. Är lite hungrig också. Får se om jag orkar fixa en smörgås. Sjukt lägligt så har tv:n lagt av idag. Vi vet inte riktigt varför men vi vet att tele2 jobbar på det. Och då tänker man att åh jag kan kolla på webbtv. JA, det hade ju varit en idé om man nu haft tillräckligt bra uppkoppling så det inte laggar precis var 30e sekund. Och ändå har jag kollat på bredbandskollen.se och den ska vara tillräckligt bra. Nä, jag blir bara vansinnig.
Eftersom jag dessutom sov en stund på kvällen är jag inte jättetrött nu. Eller jo, jag är sådär trött ni vet som man är när man är sjuk men hjärnan vill inte riktigt slappna av.
Så jag sitter här en stund till och pratar med vår människobebis. Han sprattlar runt och sparkas lite grann. Vi har det bra på nåt vis. (hoppas inte han är förkyld bara. fast det kan nog vara så att jag har fått hans snor också eftersom det produceras SJUKA mängder snor från min näsa)
Jag är fortfarande sjukt förkyld. Sitter här med öppen mun för att lyckas få syre i mig. Är lite hungrig också. Får se om jag orkar fixa en smörgås. Sjukt lägligt så har tv:n lagt av idag. Vi vet inte riktigt varför men vi vet att tele2 jobbar på det. Och då tänker man att åh jag kan kolla på webbtv. JA, det hade ju varit en idé om man nu haft tillräckligt bra uppkoppling så det inte laggar precis var 30e sekund. Och ändå har jag kollat på bredbandskollen.se och den ska vara tillräckligt bra. Nä, jag blir bara vansinnig.
Eftersom jag dessutom sov en stund på kvällen är jag inte jättetrött nu. Eller jo, jag är sådär trött ni vet som man är när man är sjuk men hjärnan vill inte riktigt slappna av.
Så jag sitter här en stund till och pratar med vår människobebis. Han sprattlar runt och sparkas lite grann. Vi har det bra på nåt vis. (hoppas inte han är förkyld bara. fast det kan nog vara så att jag har fått hans snor också eftersom det produceras SJUKA mängder snor från min näsa)
måndag 25 november 2013
Det är så syyyyyynd om mig.
Åkte iväg till jobbet igår men insåg att det nog aldrig skulle funka. Vilket det heller inte gjorde. Så jag tog mitt pick och pack och åkte hem. Det blev värre och värre. Sen skulle jag sova. Var jättetrött. Men pang, så vände det. Kunde inte somna hur jag än gjorde. Jag fick kolla på meningslös webb-tv och lyssna på gamla dokumentärer från P3. När jag sen, efter många om och men, till slut somnade har jag också vaknat varannan timme och hostat. Det har rivit nåt satanistiskt i halsen så jag har fått slänga in en halstablett varje gång jag vaknat.
Nä, nu är klockan sex, jag har fixat te, men sen ska jag tamejtusan sova lite till. God natt.
Nä, nu är klockan sex, jag har fixat te, men sen ska jag tamejtusan sova lite till. God natt.
söndag 24 november 2013
Här sitter jag och snorar.
Såg att jag senast bloggade i onsdags. HOPPSANSA! Det kan anas en förkylning i min näsa som begränsar mitt luktsinne och utseende. (utseende i form av att sitta med öppen mun konstant. inte nog med att man ser konstig ut man blir dessutom helt torr i mun)
Men. Det är jobbhelg och eftersom jag inte ens kan minnas när jag senast jobbade hela min jobbhelg senast ska jag iaf ta mig till jobbet och kämpa. Det är inte förödande än så jag tror att det kan gå bra.
Igår sa en person "prata inte om hen med mig! Hen är inget ord!". Hen (HAHA) sa det inte till mig och dessutom antar jag att hen bara sa det i ett försök att provocera mig så jag knep käft. Men jag hade lust att ställa mig upp och vråla: HEN ÄR ETT PRONOMEN. HEN ANVÄNDS NÄR KÖN ÄR OKÄNT. SLUTA VAR SÅ JÄVLA RÄDD FÖR ETT OOOOORD.
Men upprepas det idag med så tror jag att jag måste vråla.
Nu ska jag duscha i vanlig ordning. Tror jag. Gordon's kitchen nightmares är på tv och det ska vara slagsmål och grejer. Sånt vill man inte missa.
Men. Det är jobbhelg och eftersom jag inte ens kan minnas när jag senast jobbade hela min jobbhelg senast ska jag iaf ta mig till jobbet och kämpa. Det är inte förödande än så jag tror att det kan gå bra.
Igår sa en person "prata inte om hen med mig! Hen är inget ord!". Hen (HAHA) sa det inte till mig och dessutom antar jag att hen bara sa det i ett försök att provocera mig så jag knep käft. Men jag hade lust att ställa mig upp och vråla: HEN ÄR ETT PRONOMEN. HEN ANVÄNDS NÄR KÖN ÄR OKÄNT. SLUTA VAR SÅ JÄVLA RÄDD FÖR ETT OOOOORD.
Men upprepas det idag med så tror jag att jag måste vråla.
Nu ska jag duscha i vanlig ordning. Tror jag. Gordon's kitchen nightmares är på tv och det ska vara slagsmål och grejer. Sånt vill man inte missa.
onsdag 20 november 2013
Yttrandefrihet och personliga principer.
Jag tänker mycket kring just yttrandefriheten. Allt hänvisas dit. Precis allt. Om någon vill förolämpa mig så är det varsågod- för vi har yttrandefrihet. Om någon vill sprida rasistisk propaganda- shoot, vi har yttrandefrihet. Osv i alla oändlighet.
Som de flesta på min facebook vet så avskyr jag rasism och sexism och i 85% av alla fall där bekanta på min facebook skriver/sprider skit tar jag diskussionen. Oftast gör jag det för att se om det är något missförstånd från personen, för sånt kan hända men visar det sig vara tvärtom då ryker personen. Och då kan det klassiska komma, iaf från dom som blir stötta att jag tagit bort dom, att vi har faktiskt yttrandefrihet. Japp, det har vi, och jag har personliga principer och har folk enligt mig idiotiska åsikter så vill jag inte vara vän med en sån. Och det är min yttrandefrihet.
Som de flesta på min facebook vet så avskyr jag rasism och sexism och i 85% av alla fall där bekanta på min facebook skriver/sprider skit tar jag diskussionen. Oftast gör jag det för att se om det är något missförstånd från personen, för sånt kan hända men visar det sig vara tvärtom då ryker personen. Och då kan det klassiska komma, iaf från dom som blir stötta att jag tagit bort dom, att vi har faktiskt yttrandefrihet. Japp, det har vi, och jag har personliga principer och har folk enligt mig idiotiska åsikter så vill jag inte vara vän med en sån. Och det är min yttrandefrihet.
måndag 18 november 2013
Idag är ingen vanlig dag.
För idag är det måndag. Helgen susade förbi och jag hann knappt med. Eller nä, nu ljög jag. Vi var som sagt på hotellvistelse i E-tuna fre-sön. När vi kom dit så gick vi runt i lite affärer, hittade present till hans kusin som vi ska fira på onsdag och en julklapp till syrran. Gick förbi en hemköp och köpte chips, cola och dipp till tv-fredag. Idol och fotbollsgrejset. Passade även på att köpa varsin salladsmiddag. Sen låg vi bänkade på hotellet resten av kvällen.
Att dela säng med en snarkis är ingen höjdare så sömnen blev det lite si och så med (men ska inte lägga över all skuld på honom heller, jag är sjukligt lättväckt och lättstörd) men vaknade 9 på lördagsmorgonen gick ner och käkade frukost och sedan tänkte vi att vi skulle vila lite till. När vi dock lagt oss i sängen och börjat falla till ro knackade det på dörren och rummet skulle städas. Så det var bara för oss att ge oss ut. Vi gick och drack kaffe och tänkte att vi lika väl kunde åka iväg till kyrkogården. Sagt och gjort åkte vi dit, gick in på en blomsteraffär och köpte ljus och en blombukett och sedan vidare till pappas grav. Där var det inte gjort nåt på en halv evighet så sambon ställde sig in och rensade bort skräpet. Vad han inte såg var alla brännässlor och tistlar som sedan gav honom väldigt ömma händer. (eftersom han vägrade sluta när han väl hade börjat) (fick nog pluspoäng av pappa)
Sedan var det dags för lite vila igen. Efter ett par timmar i sängen var det dags för dusch och fix eftersom vi skulle ut och äta middag. MUMS. Och sedan förlovade vi oss. Väldigt enkelt men mysigt.
En fantastisk helg.
Nu är vi tillbaka i verkligheten och jag ska duscha innan det är dags att åka till jobbet. (en månad och en vecka kvar!!!)
Att dela säng med en snarkis är ingen höjdare så sömnen blev det lite si och så med (men ska inte lägga över all skuld på honom heller, jag är sjukligt lättväckt och lättstörd) men vaknade 9 på lördagsmorgonen gick ner och käkade frukost och sedan tänkte vi att vi skulle vila lite till. När vi dock lagt oss i sängen och börjat falla till ro knackade det på dörren och rummet skulle städas. Så det var bara för oss att ge oss ut. Vi gick och drack kaffe och tänkte att vi lika väl kunde åka iväg till kyrkogården. Sagt och gjort åkte vi dit, gick in på en blomsteraffär och köpte ljus och en blombukett och sedan vidare till pappas grav. Där var det inte gjort nåt på en halv evighet så sambon ställde sig in och rensade bort skräpet. Vad han inte såg var alla brännässlor och tistlar som sedan gav honom väldigt ömma händer. (eftersom han vägrade sluta när han väl hade börjat) (fick nog pluspoäng av pappa)
Sedan var det dags för lite vila igen. Efter ett par timmar i sängen var det dags för dusch och fix eftersom vi skulle ut och äta middag. MUMS. Och sedan förlovade vi oss. Väldigt enkelt men mysigt.
En fantastisk helg.
Nu är vi tillbaka i verkligheten och jag ska duscha innan det är dags att åka till jobbet. (en månad och en vecka kvar!!!)
torsdag 14 november 2013
Hejsan hoppsan fallerallera!
Idag tänkte jag inte skriva om något viktigt alls eftersom klockan bara är 8 och jag har inte fått i mig nåt kaffe. Jag tänkte berätta lite om vår bebis som växer och frodas i min mage.
Var hos barnmorskan igår för standardprover, mäta magen osv. Det suger att få höra att jag gått upp för mycket i vikt. (9 kilo hittills) Jag förstår att det inte är menat som att hon vill kalla mig tjockis och att jag måste banta men jag gillar helt enkelt inte att fokus ligger på vikten. Visst äter jag skräpmat och godis men inte enorma mängder, jag har helt enkelt slutat röra på mig för att jag är så jävla trött. Skitsamma.
Bebisen ligger högt upp sa hon. Jag förstår inte att hon kan känna det men det var visst livmodern hon kände och kunde utgå från den. Han var livlig när hon skulle lyssna på hjärtat, man riktigt hörde hur det brusade och stimmade i magen men till slut fick hon hans hjärtljud och det var högsta möjliga.
Sista arbetspasset för denna vecka nalkas idag sen blir det hotellweekend i Eskilstuna. Ska passa på och hälsa på pappa när jag ändå är där. (tänk att hans jävla ex-fru fick rätt att begrava honom där trots att det inte finns någon annan släkting i närheten av stället. Jaja, inte sura över det nu)
Nu ska jag dricka kaffe. Hejdå.
Var hos barnmorskan igår för standardprover, mäta magen osv. Det suger att få höra att jag gått upp för mycket i vikt. (9 kilo hittills) Jag förstår att det inte är menat som att hon vill kalla mig tjockis och att jag måste banta men jag gillar helt enkelt inte att fokus ligger på vikten. Visst äter jag skräpmat och godis men inte enorma mängder, jag har helt enkelt slutat röra på mig för att jag är så jävla trött. Skitsamma.
Bebisen ligger högt upp sa hon. Jag förstår inte att hon kan känna det men det var visst livmodern hon kände och kunde utgå från den. Han var livlig när hon skulle lyssna på hjärtat, man riktigt hörde hur det brusade och stimmade i magen men till slut fick hon hans hjärtljud och det var högsta möjliga.
Sista arbetspasset för denna vecka nalkas idag sen blir det hotellweekend i Eskilstuna. Ska passa på och hälsa på pappa när jag ändå är där. (tänk att hans jävla ex-fru fick rätt att begrava honom där trots att det inte finns någon annan släkting i närheten av stället. Jaja, inte sura över det nu)
Nu ska jag dricka kaffe. Hejdå.
måndag 11 november 2013
Weha!
Idag kunde jag visst inte skriva rubrik av oklar anledning. (kunde det efter fem minuter) Jag
tänkte berätta om min helg. Eftersom jag har så himla mycket energi och
orkar så himla himla mycket.
I fredags var jag in till stan för att hämta upp en sak. Kan inte säga vad. Men hela äventyret tog ca 1½ timme och sen var jag helt slut. La mig på sängen och vilade tills min karl kom hem vid 18-tiden. Vi lagade mat (varma mackor) och kollade på tv.
Lördagen nalkades det dop så vi satte oss vi racerbilen och drog till Trosa, spenderade ett par timmar innan dopet med karls mamma och sen for vi hem vid cirka 19. Dog i soffan och efter Så mycket bättre fortsatte jag att dö i sängen.
Att vakna upp igår (söndags), var som att vakna upp efter en helkväll ute på krogen: trött så in i helskotta. Det var en sjuklig trötthet som inte visat sig på ett tag så jag låg i sängen från att jag ätit frukost tills att min kompis kom hit vid halv fem ungefär. Då lagade vi nacho-tallrik och sen bakade hon en paj. Mycket gott och mycket trevligt.
Det är underligt hur man tänker att man kan få jättemycket saker gjort när man inte dricker längre, fast då har man inte hunnit vara gravid när man tänker det. Jag kan skämmas när jag tänker på att folk har nämnt att dom inte mått så bra under sin graviditet och jag tänkt "ameh, herregud, hur jobbigt kan det va? och det är ju s j ä l v v a l t" ATT JAG HAR TÄNKT SÅ?! Helt jävla sjukt. Och taskigt. Taskigt så in i helvete. Fast det är ju så med okunskap, man tror att man har rätt i det man tänker/säger och tycker inte det är något fel alls med det för man säger ju bara vad man tycker.
Men så kommer jag aldrig nånsin mer tänka. Så förlåt till er jag tänkt så om.
Nu ska jag fara till jobbet. Hurra!
I fredags var jag in till stan för att hämta upp en sak. Kan inte säga vad. Men hela äventyret tog ca 1½ timme och sen var jag helt slut. La mig på sängen och vilade tills min karl kom hem vid 18-tiden. Vi lagade mat (varma mackor) och kollade på tv.
Lördagen nalkades det dop så vi satte oss vi racerbilen och drog till Trosa, spenderade ett par timmar innan dopet med karls mamma och sen for vi hem vid cirka 19. Dog i soffan och efter Så mycket bättre fortsatte jag att dö i sängen.
Att vakna upp igår (söndags), var som att vakna upp efter en helkväll ute på krogen: trött så in i helskotta. Det var en sjuklig trötthet som inte visat sig på ett tag så jag låg i sängen från att jag ätit frukost tills att min kompis kom hit vid halv fem ungefär. Då lagade vi nacho-tallrik och sen bakade hon en paj. Mycket gott och mycket trevligt.
Det är underligt hur man tänker att man kan få jättemycket saker gjort när man inte dricker längre, fast då har man inte hunnit vara gravid när man tänker det. Jag kan skämmas när jag tänker på att folk har nämnt att dom inte mått så bra under sin graviditet och jag tänkt "ameh, herregud, hur jobbigt kan det va? och det är ju s j ä l v v a l t" ATT JAG HAR TÄNKT SÅ?! Helt jävla sjukt. Och taskigt. Taskigt så in i helvete. Fast det är ju så med okunskap, man tror att man har rätt i det man tänker/säger och tycker inte det är något fel alls med det för man säger ju bara vad man tycker.
Men så kommer jag aldrig nånsin mer tänka. Så förlåt till er jag tänkt så om.
Nu ska jag fara till jobbet. Hurra!
lördag 9 november 2013
Genus och sånt.
En del tror att genus är trams, att det är biologiskt att pojkar använder blått och bilar och tjejer gillar rosa och barbies. Jag tror att det helt enkelt är ett samhällsproblem. Tjejen svag, killen stark. Tjejen söt, killen tuff.
Jag tänker att jag vill inte att min son hamna i mallen. Jag vill inte att han ska ha enbart mörka kläder och bilar. Det ska finnas en klänning i hans garderob till sommaren. Nödvändigtvis inte någon med en massa spets och tyll och sånt där men en enkel. Om inte jag visar att det är okej, vem ska då göra det?
Sen är det så himla mycket mer än bara kläder och leksaker. Att uppfostra t.ex. Hur lätt är det då? Hur lätt är det att få honom att förstå att han behöver inte vara tuff, han får gråta om han är ledsen. Sen tänker jag lära honom vikten av vad ett nej betyder, att lämna plats till någon annan (svagare individ) emellanåt.
Ja, jag kommer nog återgå fler gånger till detta ämnet. Det finns en hel del att tala om.
Jag tänker att jag vill inte att min son hamna i mallen. Jag vill inte att han ska ha enbart mörka kläder och bilar. Det ska finnas en klänning i hans garderob till sommaren. Nödvändigtvis inte någon med en massa spets och tyll och sånt där men en enkel. Om inte jag visar att det är okej, vem ska då göra det?
Sen är det så himla mycket mer än bara kläder och leksaker. Att uppfostra t.ex. Hur lätt är det då? Hur lätt är det att få honom att förstå att han behöver inte vara tuff, han får gråta om han är ledsen. Sen tänker jag lära honom vikten av vad ett nej betyder, att lämna plats till någon annan (svagare individ) emellanåt.
Ja, jag kommer nog återgå fler gånger till detta ämnet. Det finns en hel del att tala om.
fredag 8 november 2013
Skitsnack.
Idag tänkte jag att vi ska tala om skitsnack. (ja, jag ska snart sluta med min klassiska början "idag ska vi tala om") Det finns ju hundra olika sätt att prata skit på och sen kan man ju ibland bara vilja ventilera något men det anser inte jag klassas som skitsnack. Ibland behöver man helt enkelt bara prata av sig utan att ta det med personen ifråga av flera olika anledningar. T.ex att det egentligen inte är något större problem mer än till sig själv och då kan det vara skönt att prata av sig och då även få en annan inblick i det hela vilket kanske gör att man själv tänker "aha, jaha nä så har jag ju inte sett på det".
Men det ska vi inte tala om idag. Idag är det bara rent skitsnack. Eftersom det nyss hänt i min närhet. (tänker inte hänga ut någon eller något)
Först har vi skitsnackaren. Hen är förmodligen irriterad på en person. Nåt så fruktansvärt. Från början tänker kanske hen att ja, nej, men nu vill jag prata om denna händelsen och sedan efterhand eskalerar det och blir personligt. Skitsnackaren reflekterar inte så mycket kring det utan anser att hen sitter med en person som hen kan lita på och behöver inte bekymra sig att det ska komma fram till den det snackas om.
Sen har vi mottagaren. Hen som lyssnar. Ibland kan det vara svårt att säga stopp, det här vill jag absolut inte lyssna på och då lyssnar vidare för att kanske är de här två personerna inte så bra vänner att det spelar någon roll. Om sen mottagaren hör att nu pratas det om någon hen tycker om och det snackas om något som inte alls stämmer så kan hen överlägga med sig själv om hen ska sätta stopp för samtalet eller låta det fortsätta.
Efteråt bestämmer sig mottagaren för att föra vidare skitsnacket till den det berör. Jag tänker att då får man göra ett val. Är en redo att stå för att en hört det och att den berörde tar upp det med skitsnackaren? Eller vill en berätta för att vara snäll, för att upplysa att hen den dära kan du inte lita på men säg inget till hen att du vet.
Då ska vi till min personliga reflektion. (det kan vara så att jag kastar sten i glashus, jag är inte perfekt och jag gör definitivt inte alltid som jag anser är moraliskt riktigt) Men, om nu jag skulle ha någon i min bekantskap som gärna vill prata skit om någon tänker jag först 1. Vem ska det snackas skit om? Är det någon av mina riktigt nära vänner så vill jag helst inte höra och måste personen ändå prata så anser jag att hen får skylla sig själv, eftersom att hen bör vara medveten om att det är en nära vän och en nära väns förtroende betyder betydligt mer än en ytligt bekantskap. 2. Om det skulle vara så att jag verkligen inte vill bli indragen i något så skulle jag kunna säga till den det snackats skit om att jag har hört något men vill helst inte att hen tar upp det med vederbörande och om hen fortfarande vill veta efter det.
Jag tänker också att om en vän till mig berättar att en annan vän till mig har pratat skit, verkligen skit, om mig så skulle jag vilja ta upp det med personen därför att 1. jag tycker inte att vänner pratar skit. Ventilera gärna, det säger jag inget emot men när det kommer till personliga påhopp då har det liksom gått för långt. 2. Jag skulle vilja veta varför. Är vi helt enkelt inte så bra vänner som jag trodde?
Med detta sagt vill jag inte säga att jag aldrig snackar skit osv. Det gör jag. Men jag försöker hålla mig till det som gör mig arg på någon som utlöser att jag vill prata skit. (inte alltid det funkar men försöker iaf.)
Men det ska vi inte tala om idag. Idag är det bara rent skitsnack. Eftersom det nyss hänt i min närhet. (tänker inte hänga ut någon eller något)
Först har vi skitsnackaren. Hen är förmodligen irriterad på en person. Nåt så fruktansvärt. Från början tänker kanske hen att ja, nej, men nu vill jag prata om denna händelsen och sedan efterhand eskalerar det och blir personligt. Skitsnackaren reflekterar inte så mycket kring det utan anser att hen sitter med en person som hen kan lita på och behöver inte bekymra sig att det ska komma fram till den det snackas om.
Sen har vi mottagaren. Hen som lyssnar. Ibland kan det vara svårt att säga stopp, det här vill jag absolut inte lyssna på och då lyssnar vidare för att kanske är de här två personerna inte så bra vänner att det spelar någon roll. Om sen mottagaren hör att nu pratas det om någon hen tycker om och det snackas om något som inte alls stämmer så kan hen överlägga med sig själv om hen ska sätta stopp för samtalet eller låta det fortsätta.
Efteråt bestämmer sig mottagaren för att föra vidare skitsnacket till den det berör. Jag tänker att då får man göra ett val. Är en redo att stå för att en hört det och att den berörde tar upp det med skitsnackaren? Eller vill en berätta för att vara snäll, för att upplysa att hen den dära kan du inte lita på men säg inget till hen att du vet.
Då ska vi till min personliga reflektion. (det kan vara så att jag kastar sten i glashus, jag är inte perfekt och jag gör definitivt inte alltid som jag anser är moraliskt riktigt) Men, om nu jag skulle ha någon i min bekantskap som gärna vill prata skit om någon tänker jag först 1. Vem ska det snackas skit om? Är det någon av mina riktigt nära vänner så vill jag helst inte höra och måste personen ändå prata så anser jag att hen får skylla sig själv, eftersom att hen bör vara medveten om att det är en nära vän och en nära väns förtroende betyder betydligt mer än en ytligt bekantskap. 2. Om det skulle vara så att jag verkligen inte vill bli indragen i något så skulle jag kunna säga till den det snackats skit om att jag har hört något men vill helst inte att hen tar upp det med vederbörande och om hen fortfarande vill veta efter det.
Jag tänker också att om en vän till mig berättar att en annan vän till mig har pratat skit, verkligen skit, om mig så skulle jag vilja ta upp det med personen därför att 1. jag tycker inte att vänner pratar skit. Ventilera gärna, det säger jag inget emot men när det kommer till personliga påhopp då har det liksom gått för långt. 2. Jag skulle vilja veta varför. Är vi helt enkelt inte så bra vänner som jag trodde?
Med detta sagt vill jag inte säga att jag aldrig snackar skit osv. Det gör jag. Men jag försöker hålla mig till det som gör mig arg på någon som utlöser att jag vill prata skit. (inte alltid det funkar men försöker iaf.)
torsdag 7 november 2013
Ska vi leka?
Ni kan väl skriva en liten kommentar om vilka ni är som läser? Det tycker jag skulle vara spännande! (mest för att jag är så himla nyfiken)
Att vara personlig.
Idag ska vi tala om känslor. För idag har varit en sån där dag då jag youtubat låtar och gråtit i ca två timmar. Jag har tänkt på en massa saker som är jobbiga fast som egentligen inte betyder att en behöver gråta för det. Men det är hormonerna antar jag.
Jag har inte direkt nånsin varit den gråtande personen. Känslig- absolut men sällan haft lätt för att gråta. Och framför allt inte åt ingenting.
Och egentligen borde idag fortsatt i glada-dagars-tecken eftersom jag fick svar från försäkringskassan igår och min graviditetspenning har blivit beviljad. Så dan innan dopparedagen får jag gå hem för att inte återvända på ca ett år. Men ja, jag är givetvis jätteglad över det eftersom det är det jag strävat och längtat efter.
Men så tänkte jag också att bara för att man är lycklig betyder väl inte det att man aldrig är ledsen? Hur ska man kunna uppskatta lyckan om man aldrig känner sig låg?
Bjussar er på en gråtlåt.
Jag har inte direkt nånsin varit den gråtande personen. Känslig- absolut men sällan haft lätt för att gråta. Och framför allt inte åt ingenting.
Och egentligen borde idag fortsatt i glada-dagars-tecken eftersom jag fick svar från försäkringskassan igår och min graviditetspenning har blivit beviljad. Så dan innan dopparedagen får jag gå hem för att inte återvända på ca ett år. Men ja, jag är givetvis jätteglad över det eftersom det är det jag strävat och längtat efter.
Men så tänkte jag också att bara för att man är lycklig betyder väl inte det att man aldrig är ledsen? Hur ska man kunna uppskatta lyckan om man aldrig känner sig låg?
Bjussar er på en gråtlåt.
onsdag 6 november 2013
Att vara en åsiktsmaskin.
Dom som känner mig sen flera år tillbaka vet att jag har haft ett problem med konfrontationer, åsikter och sånt där allmänt där man ska stå upp för den man är. Pga rädslan för att inte passa alla, för alla vill nångång bli älskad av alla. Vilket känns som något som går hand i hand.
Många gånger har jag haft en annan åsikt men svalt den pga tänk om jag säger fel, är inte tillräckligt insatt i ämnet osv. Är man inte insatt i ett ämne kan det nästan gynna att vara tyst men ibland kan det vara så att man är insatt i ämnet men inte riktigt tror på sig själv. Vilket har varit mitt stora problem under en jäkla massa år.
Sen hände något. Jag vet inte riktigt vad men jag tror att jag började få självförtroende och självkänsla. Jag vågade stå upp för mig själv och det jag tror på. Vilket var lite som att återfödas men i sin vanliga gamla kropp. Jag har fortfarande svårt för just konfrontationer mest för att det bli så på en gång. Utan en chans till att komma på varför jag gjort på ett visst sätt, sagt något på nåt annat sätt osv. Men åsikterna sprutar ur mig.
Inte sällan hör man och ser man plumpa kommentarer från kolleger, vänner på facebook och twitter, ibland passar det sig att säga ifrån. Jag tänker att säger jag inte ifrån när någon har direkt fel gör min tystnad också på något sätt att det som sägs/skrivs accepteras. Framför allt när det kommer till rasism och sexism. Men ibland måste jag också lägga band på mig. Därför att alla är inte mottagliga för kritik och alla krig går inte att vinna. (även om jag önskar att alla var lika smarta som jag. höhö)
Många gånger har jag haft en annan åsikt men svalt den pga tänk om jag säger fel, är inte tillräckligt insatt i ämnet osv. Är man inte insatt i ett ämne kan det nästan gynna att vara tyst men ibland kan det vara så att man är insatt i ämnet men inte riktigt tror på sig själv. Vilket har varit mitt stora problem under en jäkla massa år.
Sen hände något. Jag vet inte riktigt vad men jag tror att jag började få självförtroende och självkänsla. Jag vågade stå upp för mig själv och det jag tror på. Vilket var lite som att återfödas men i sin vanliga gamla kropp. Jag har fortfarande svårt för just konfrontationer mest för att det bli så på en gång. Utan en chans till att komma på varför jag gjort på ett visst sätt, sagt något på nåt annat sätt osv. Men åsikterna sprutar ur mig.
Inte sällan hör man och ser man plumpa kommentarer från kolleger, vänner på facebook och twitter, ibland passar det sig att säga ifrån. Jag tänker att säger jag inte ifrån när någon har direkt fel gör min tystnad också på något sätt att det som sägs/skrivs accepteras. Framför allt när det kommer till rasism och sexism. Men ibland måste jag också lägga band på mig. Därför att alla är inte mottagliga för kritik och alla krig går inte att vinna. (även om jag önskar att alla var lika smarta som jag. höhö)
Att komma ut som feminist.
Fram tills för två år sedan har jag tyckt att feminism är löjligt och onödigt. Jag har med andra ord aldrig riktigt förstått vad det har betytt att vara feminist mer än att jag trott att det då är kvinnorna som ska ta över makten. (som om det nu skulle vara så farligt. höhö)
Sen började jag läsa feministbloggar och sakta men säkert öppnades mina ögon och jag började se strukturer och skillnader i min vardag, de som jag förr varit blind inför.
Inte sällan hör man kvinnor säga "jag är inte feminist men..." brukar då fråga varför? Varför är du inte feminist? Vill du inte ha lika lön med männen? Lika stor chans att få en plats i styrelsen, riksdagen mm? Vill du inte bli tagen på allvar?
Oftast vill en ju det. Men det är fördomar som ställer till det. Det där ordet rabiata manshatare. Det finns säkert manshatare nånstans men det är inte synonymt med att vara feminist. Ingen feminist jag känner hatar män. Orakad behöver en heller inte vara.
Och jag tänker att om fler läser på, fler lyckas öppna ögonen så kanske det blir något av den här feministiska rörelsen. (tänk på att utan dom så hade vi kvinnor förmodligen inte haft rösträtt, fri abort mm)
Sen började jag läsa feministbloggar och sakta men säkert öppnades mina ögon och jag började se strukturer och skillnader i min vardag, de som jag förr varit blind inför.
Inte sällan hör man kvinnor säga "jag är inte feminist men..." brukar då fråga varför? Varför är du inte feminist? Vill du inte ha lika lön med männen? Lika stor chans att få en plats i styrelsen, riksdagen mm? Vill du inte bli tagen på allvar?
Oftast vill en ju det. Men det är fördomar som ställer till det. Det där ordet rabiata manshatare. Det finns säkert manshatare nånstans men det är inte synonymt med att vara feminist. Ingen feminist jag känner hatar män. Orakad behöver en heller inte vara.
Och jag tänker att om fler läser på, fler lyckas öppna ögonen så kanske det blir något av den här feministiska rörelsen. (tänk på att utan dom så hade vi kvinnor förmodligen inte haft rösträtt, fri abort mm)
tisdag 5 november 2013
Då kör vi.
Då får det här duga ett tag. Utseendet är faktiskt inte allt. Höhö.
Iaf. Det är ju så himla mycket som har hänt på under ett år. Jag har snart varit tillsammans med min karl ett år, varit sambo ett halvår och bebis som väntar att ploppa ut. Vi körde all in vi utan minsta betänketid. Våghalsigt tycker nog en del. Galet tycker vi. Fullständigt skogstokigt. Men så nedrans underbart på samma gång.
Att vara gravid är nog det märkligaste ever. Men då ska ni bara veta hur det känns när man känner plutten leva om inne i ens mage. Helt sjukt! Att han (japp, det blir en han. vad vi vet) om mindre än fyra månader ska komma ut och bli en människa som vi sedan ska uppfostra känns ju helt surrealistiskt. Men fantastiskt. Ja, livet är rätt fantastiskt just nu.
Är hemma denna vecka. Mår inte alls bra och är så sinnessjukt trött. Trött skulle man kunna säga har varit graviditetens ledord. Tröttheten har följt mig från månad 2 ca. (ja, jag tror vi var mellan månad ett och två när vi fick veta det) Däremot är jag glad att jag mår så pass som jag trots allt gör nu. Tänker tillbaka till sommaren, de värsta månaderna ever. Var på festival med syrran men mådde så illa att jag fick ligga en heldag på hotellet och sova. Skulle se Iron Maiden men mådde så illa att jag fick stanna hemma. Ja, sommaren var ingen höjdare så jämfört med nu mår jag som en solskensbulle.
Nu ska jag, trots förkylning, ställa mig och laga kalops åt min man som är på väg hem från sin utbildning han haft idag. (skulle visst lära sig sälja eller vad det var)
Iaf. Det är ju så himla mycket som har hänt på under ett år. Jag har snart varit tillsammans med min karl ett år, varit sambo ett halvår och bebis som väntar att ploppa ut. Vi körde all in vi utan minsta betänketid. Våghalsigt tycker nog en del. Galet tycker vi. Fullständigt skogstokigt. Men så nedrans underbart på samma gång.
Att vara gravid är nog det märkligaste ever. Men då ska ni bara veta hur det känns när man känner plutten leva om inne i ens mage. Helt sjukt! Att han (japp, det blir en han. vad vi vet) om mindre än fyra månader ska komma ut och bli en människa som vi sedan ska uppfostra känns ju helt surrealistiskt. Men fantastiskt. Ja, livet är rätt fantastiskt just nu.
Är hemma denna vecka. Mår inte alls bra och är så sinnessjukt trött. Trött skulle man kunna säga har varit graviditetens ledord. Tröttheten har följt mig från månad 2 ca. (ja, jag tror vi var mellan månad ett och två när vi fick veta det) Däremot är jag glad att jag mår så pass som jag trots allt gör nu. Tänker tillbaka till sommaren, de värsta månaderna ever. Var på festival med syrran men mådde så illa att jag fick ligga en heldag på hotellet och sova. Skulle se Iron Maiden men mådde så illa att jag fick stanna hemma. Ja, sommaren var ingen höjdare så jämfört med nu mår jag som en solskensbulle.
Nu ska jag, trots förkylning, ställa mig och laga kalops åt min man som är på väg hem från sin utbildning han haft idag. (skulle visst lära sig sälja eller vad det var)
Då ska vi se vad det blir av det här.
Just nu har jag både gjort (ännu) en ny blogg samt försökt få den att se någorlunda normal ut. Ja, normal utifrån mina mått. Ett bättre (och förhoppningsvis längre) inlägg is coming up!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)