tisdag 29 september 2015

En vanlig dag i ett ytterst vanligt liv.

Vakna kl 6, hör kaffebryggaren puttra i köket, långsamt långsamt klä på sig något som liknar byxor och en tröja. Ögonen hänger ner till knäna, och prata för guds skull inte med mig!
Jaha, barnet var uppe också. Fejkleende. Jamen gooooood moooooorgon lilla solstråle. (skjut mig!)

Efter två koppar kaffe har jag vaknat någorlunda. Vad står på schemat idag då?
Jo.

Mellan 7-8 frukost till barnet. Klä på barnet kläder. Borsta barnets tänder. Kolla på tv med barnet. Leka lite med barnet. (Läs: få en lego kastad på en) 8.30, fajt med barnet om att sitta i vagnen, gå till dagis. 9. Raka vägen hem. Koka kaffe. Röka. Prata i telefon. Nej, jag menar plugga.
14.30 hämta barn på dagis. Laga mat. Leka med barn. Och så vidare och så vidare.

Ibland händer det nåt extraordinärt dock. T.ex gå till affären och köpa mjölk.

Nu ska jag snart iväg och hämta på dagis. Kanske vi köper mjölk. Och vem vet, en brödlimpa kanske får följa med hem!? Skulle ni vilja ha bild på det i så fall?

tisdag 15 september 2015

Det är så kuhuhuhul att plugga.

Jag har ramlat in i väggen, har tappat motivationen och drivet. Gymnasieexamen? Fuck it, jag börjar jobba istället. Loggar in på ams. Nähä, fanns visst inga jobb. Fortsätter väl plugga dårå.

Sådär maler det på i hjärnan varvat med "Rosenthaleffekten" "konsekvensetik" "kognitiva perspektivet" "vad har för intrisinkalt värde för dig?" INTRISINKALT. DET ÄR FÖR HELVETE INTE ENS ETT ORD. Enligt min ordlista. Googlade, kom upp två träffar varav den ena rubriken löd "hej, är det okej om jag tar livet av mig".

Imorgon ska jag göra gastroskopin. Hurra. hejdå! (nej, ska ej, ta livet av mig)

onsdag 9 september 2015

Och här sitter jag mitt skiten.

Har haft bloggtorka. Månader har passerat sen sista inlägget och mycket har hänt. Både känslomässigt och ytligt.

Det är mycket som har strömmat upp till ytan som fått mig att sjunka neråt. Som får mig att inte se mina bra sidor. Mina fina sidor. Som fått mig att känna mig värdelös helt enkelt. Men jag har fattat beslutet att göra något åt det och bollen är i rullning.

Jag är sjuk. Jag vet inte vad för sjuk, jag vet bara att jag har så in i helvetes ont i magen och har haft det konstant sen i fredagsnatt. Var in på akuten i lördags där det bara konstaterades att jag antingen har fel på gallan eller magsår. Ska till vårdcentralen kl 10 och förhoppningsvis får jag klara besked (och skitstark medicin). Just nu kan jag bara ligga ner om det inte ska göra ont.

Plugget är mycket nu. Tre kurser under tio veckor parallellt med en kurs som fortlöper till januari. Stressad så in i helvete (kanske också påverkar magen). Inlämningar skall in, prov ska skrivas, buss till skolan (1 h 20 min enkel väg), barn ska lämnas, barn ska hämtas, mat ska lagas osv. Jag vilar mycket men aldrig en lugn stund i hjärnan för varje minut jag vilar förlorar jag tid på att studera.

Begravning nästa vecka. Mormor gick bort i lördags. Inte alls oväntat, hon var trots allt 86. Men ändå lite sorgligt. Tänker en del på vår relation. Egentligen var det inte mycket till relation då vi inte setts på sju år. Fick dock träffa henne i somras vilket känns bra. Även om hon var trött och rullstolsbunden till mesta del (kunde på bra dagar ta sig fram med rullator) minns jag henne mest som den där mormorn som lagade mat precis hela dagarna, svor vid förlust när kubb spelades och fuskade vid kortspel.

Det kanske låter som jag är hemskt deprimerad, det är jag inte. Jag behövde nog bara få ur mig lite. Vi ses när vi ses!