Tänkte tala om något alldeles revolutionerande. Denna människa (jag alltså) har slutat röka. Dag 3 utan ett enda bloss. Jag är sinnessjukt stolt och det konstiga är att jag knappt saknar det. Eller jo, jag saknar det visst. När jag tänker på att t.ex gå och ta en cigg efter lunch. Då känns det som ett litet hugg i bröstet, som när en vill hälsa på en vän man haft men precis kommit på att vännen inte finns mer.
Men utöver små sakna-attacker går det bra. Humöret är stabilt och när det börjar dala neråt gör jag något som får mig att distraheras från det. Sen äter jag nikotin-sugtabletter som godis mellan varven men tänker att det är bättre än cigg.
Nu ska jag klä mig för att hämta barn på föris. På återseende gott folk!
