Därför anser jag att det är viktigt.

(nix, no bebis än. dessutom är jag inte känd för att göra som jag säger sådeså)

Jag tänker lite kring könsroller och genus. Jag tänker mycket kring min egna barnuppfostran. Jag har ju en syn kring hur jag vill att det ska bli. Inte sagt att det kommer bli så eftersom jag i detta nu inte har en aning om hur det är att fostra barn.

Vi har prins och prinsesse-syndromet. Nyblivna föräldrar och släkt och en del vänner använder det som att det vore ett faktum. Förlåt men nej, ditt barn är ingen prins eller prinsessa. Ditt barn kommer förmodligen aldrig bli det heller. Och är det en komplimang att vara en prins eller prinsessa?

Sen har vi utseendekomplimangerna. "Oj vilken sötis" "Fiiiin" "Gullig" "Tuff" osv i all oändlighet. Det låter harmlöst och så himla pluttinuttigt. Men det är också ett krav som kommer följa med även om en kanske inte tror det. (det har jag pratat om förut men tål att upprepas)
Utseendet blir det primära i en del barns liv. Såsom att det blir viktigare att visa upp sina nya skor än att berätta om en lärt sig klättra i träd.

Jag försöker helt undvika att prata om barns utseende och kläder när jag träffar barn. En del säger "åh vilka snygga skor" jag försöker istället säga "dom där ser du ut att kunna springa snabbt i". Eller är helt tyst.

Jag vet med mig att jag förmodligen kommer kalla vårt barn för söt och fin. Men jag tänker att nånstans att jag måste väga upp det inre mer. Att jag försöker tänka efter. Och jag tänker aldrig kalla honom tuff. Eller för "stor pojke" "stark" och andra attribut som är "pojkiga"

Jag vill inte att han ska växa upp och tro att han måste vara tuff och stor och stark. Utan att han kan vara mjuk och ömtålig. På precis samma sätt om det varit en tjej vi fått. Jag hade inte strött massa komplimanger runt henne som senare gör att hon nånstans tror att vara fin är det viktigaste. Allt annat kommer på andra plats.

Så. Det var lite om det. (återkommer sen om hur det verkligen har gått. Om det har gått)

Nä, jag vet.

Vi skulle ju inte höras innan jag har kläckt men så blir det inte. Jag har nämligen inte kläckt än men däremot vill jag gnälla.

Jag har fått sån fruktansvärd halsbränna. Och jag menar verkligen fruktansvärd! Det skär som knivar längst med hela halsen. Dricker jag något så gör det vansinnigt ont. T.om om jag dricker samarin. Dock lindrar det lite efteråt och tur är väl fan det.

12 dagar kvar. Kan också vara 27. Men jag hoppas på sex. Dagar alltså. (höhö)

Läste en artikel från november, där det stod att 46 procent av alla småbarnspappor vägrar klä sina pojkar i rosa. För det är feminint och förknippat med flickor och kvinnor. Det ger lägre status. Det står så. På riktigt. Jag kreverar. Fy fan.

Så om min son ses som flicka? Jaha. Kunde inte bry mig mindre. Nä, jag orkar inte skriva om detta idag. Jag blir bara så upprörd.

Får ta det en annan gång. Förmodligen efter att jag har kläckt. Och klätt min son i jävligt mycket rosa.

Hejdå.

Hejsan hoppsan!

Gu så klämkäckt det lät. Inte alls som jag känner mig. Det är återigen måndag vilket betyder att jag inte gör någonting. Hade tänkt diska eftersom sambon lagade middag igår men jag orkar inte dessutom mår jag vansinnigt illa.

Vi har 19 dagar kvar innan det är tänkt att bebis ska komma ut. För min del får det gärna ske idag, helst igår. Det är fantastiskt när han buffar runt och lever rövare men det är också tungt och det värker lite överallt. Små förvärkar då och då men inte mer än så. Och är han det minsta lik sin mor så lär han inte vara hur samarbetsvillig som helst. (eftersom jag är lite av en tvärtom-människa) (jag hoppas han är mer lik sin far på den fronten)

Denna helgen har varit helt okej. Vi var och hjälpte till att flytta i lördags. Eller jag gjorde inte så himla mycket mer än tittade på och plockade lite men det var rätt trevligt ändå. Sen åkte vi hem och käkade pizza och kollade på melodifestivalen. Som för övrigt var askasst. Igår grejade vi mest hemma. Satte upp tv:n på väggen, började måla om barnstolen, tvättade, städade toan, diskade, rensade ur städskåpet och sånt där. (inte bara jag, utan vi båda. haha, som om jag skulle göra det själv)

Jag har verkligen noll energi när jag är hemma själv. Det är så konstigt.

Vi har haft beställningspsykos här hemma. Jag vet inte hur mycket saker vi väntar på. Stolar, t-shirts, böcker, babynest, bilbarnstol och ja gud vet vad. OCH vi har sålt bilen!!! Så nu har vi en större bil som dessutom har ett stort bagageutrymme så vi får plats med vagnen.

Jag har även fått låna en systemkamera från en kompis så jag går runt och fotar allt möjligt just nu. (typ tre tusen kattbilder) hur roligt som helst! Så snart ska vi fota lite mage också så vi har ett fint minne. HAHAHAHA. FINT VA?!

Okej, nu har jag svamlat av mig tillräckligt. Vi hörs när jag har kläckt. HEJDÅ!