Den sämsta bloggaren!

Snart är det jul jul strålande jul. Bilen kommer ta oss ner till Skåne där vi ska fira ordentligt. Eller ja, jag tycker egentligen själv att alla förberedelser är roligast. Laga maten, julpynta, baka (eller, kavla) pepparkakor, dricka glögg, sjunga på jullåtar osv. Känna stämningen. Jag hoppas att jag lyckas få till ordentligt fina jular för Hannes som han kommer minnas med värme när han blir äldre.

För övrigt har jag tänkt mycket på julklappar. Frågade om det på fejjan, vad folk lägger på julklappar osv och verkligen olika svar. (skriver inte om det för att jag ska tycka någon är snål eller skämmer bort, jag var bara nyfiken) Än har vi ingen julklapp klar till Hannes men han kommer få två böcker och fingerfärg av oss. Jag tycker inte det finns någon anledning än så länge att lägga några större summor på honom. Han förstår inte värdet av det samt att han inte har någon jätteönskan om något särskilt. (plus så får han en hel del julklappar av släktingar)

Nu står julskinkan i ugnen, ungen äter och nu är det kväll. Om exakt ett dygn är vi på väg! Weho!

Orkade inte.

Jag orkade inte med dom där jäkla bloggtjofräsandet. Istället tänkte jag nu passa på att blogga när bebis ändå sovit två och en halv timme men nu vaknar han visst så detta hinns ej med.

Men vi lever iaf. Hejsvejs.

Årets julfirande.

I år åker jag, sambon och barnet ner till Skåne för att fira jul. Vi kommer åka kvällen den 22:a, i lagom tid till barnets sovtid så vi kan åka ett tag utan att det blir ett jäkla liv. Vi får väl inte asmycket sömn den natten men det känns som att det är rätt okej ändå. Tanken är att jag och syrran ska iväg och handla julmaten för att sedan tillaga den. Mums!
Den 25:e styr vi kosan hemåt och får med oss sällskap. Min systerdotter kommer nämligen följa med hit och vara här ett par dagar.

Ser sååååå framemot julen. Weho!

Något jag drömmer om.

Drömmar. Jag fantiserar rätt ofta. Om många konstiga saker. Ibland fantiserar jag om vårt bröllop. Vi har ändrat våra planer angående det, det blir enkelt i rådhus.

Min drömklänning är svartvit, går ner till knäna, (givetvis) ett par converse. Sambon har vilka kläder han vill. När vi går in i kyrkan spelas någon låt av Kent. Och sen kommer själva vigseln, det är väldigt pluttinuttigt och alla gråter stora romantiska tårar. När vi går ut från kyrkan spelas Rihanna - we found love.

Och alla är glada, världens fest och alla blir härligt berusade och hemåt traskas det inte förrän solen börjar gå upp. (givetvis är det sommar ute och inte en enda geting syns till under hela dagen)

Min jullåt.

Jag har bloggat om den förut men i en helt annan blogg i ett helt annat liv. Typ. Men iaf. Det är den här:





Varje advent som barn minns jag med värme. Det var julstök, glögg, julmusik och julskyltning. Först plockades adventsljusstakarna fram, gardiner, dukar, tomtar och en massa ljus allt till tonerna av hej tomtegubbar, midnatt råder, denna ovanför och många fler. Men denna minns jag mest. Den formade mina perspektiv redan som barn och det var denna låten som öppnade mina ögon att alla har det inte lika bra som jag. Alla har ingen familj kring jul, vissa har inte ens ett hem.

Detta kommer nog alltid vara min favoritjullåt.

Personen jag senast pratade i telefon med.

Är... TADAAA: Min sambo.

Min sambo, min själsfrände, mitt hjärta, min bästa vän. Jag älskar att vi har nästintill samma humor (han gillar också massa konstigheter som jag inte alls förstår men det är lite charmigt) så varje dag får jag minst ett ordentligt skratt tack vare honom. Att han sen skrattar åt mina förbaskat tråkiga skämt är också något som gör honom riktigt älskvärd. För ibland är dom ruskigt dåliga (tråkiga).

Sen är han nog den snällaste människan jag träffat. Han bryr sig så himla mycket om alla människor och friar hellre än fäller trots att fällande bevis kan finnas. (vilket kanske gör honom lite dumsnäll men bara kanske)

Och han älskar mig. Varje dag visar han det på ett eller annat sätt.

Råger! AJ LAV JO!

Ps. Han är också världens bästa pappa!!! Ds.

Något som jag är helt beroende av i vardagen.

Något? Här finns det minsann tusen saker jag är beroende av. Men tja, telefonen då? Vad skulle jag göra utan denna fantastiska sak? Jag kan prata i telefon, sms:a, surfa, spela och kolla på bilder och typ tre miljoner andra saker. Nä, mobilen är nog min främsta sak som jag är totalt beroende av.

Jag djupdyker i bildarkivet.

Alltså jag ber om ursäkt på förhand. Det blir i princip bara bebisbilder. Men det finns verkligen annat också men tar typ 40 på ungen och orkar/vill inte radera efteråt. (inser att jag måste göra det en dag ändå om jag vill kunna ta och spara nya bilder)

Men vi kör!

 Detta är ju en av mina favoritbilder på bebis. Så himla söt och hade alldeles nyligen varit lite gnällig så jag bäddade ner honom i mina sängkläder och det var mysigt det!

Lilla Lexie. Skeptiskt som alltid och alltid på sin vakt. Bäst det med ett hushåll som detta!

Kusingos innan dopet. Dra i håret är fasen alltid lika kul!!

Mycket lek blir det. Främst med gosedjuren. Snällast att slå både i golvet och sin panna.

Ett av de tuffare ögonblicken i år.

11e maj. Dagen innan hade jag varit på min första fest och utgång på ett år. Vi var och käkade god middag med show. Dans, öl och vänner. Så himla roligt. Men man ska inte ha för roligt.

När jag kom hem på natten var det tänkt att jag skulle sova i gästrummet för att inte störa sambo och bebis men jag hade en sån skum känsla i kroppen att jag ändå kröp ner bredvid sambon. Vaknade upp dagen efter med en inte helt oväntad huvudvärk. Fick ligga på soffan hur länge jag ville och medan jag låg där, tinade sambon upp mat åt mig i micron. Samtidigt bläddrade jag igenom facebook som vanligt. Och där stod det på hans tidslinje: Vila i frid. Jag fick läsa ett par gånger för att verkligen uppfatta vad som stod. Stod det verkligen så? Är det sant? Ett smaklöst skämt?

Det gick upp för mig att det var sant. Han fanns inte mer. Och skuldkänslorna blossade upp. Varför hade jag inte hört av mig? (jag visste varför jag inte hade gjort det) Varför gjorde han så? VARFÖR! Även om vi inte haft en allt för nära relation på lång tid så betydde han så himla mycket.

Och vart du än är kommer du alltid följa med mig.

En av mina starka sidor som förälder.

Kärleken. Att fullständigt älska någon helt villkorslöst. Att veta att vem han är blir, vem han är vill vara kommer jag alltid stå bakom, alltid stötta och aldrig ens tveka att lämna hans sida. När hans värld skakar hoppas jag att han kommer se min hand alltid utsträckt för att vara redo att fatta hans.

Omsorgen. När han druttar på hakan i ett försök att ta sig från sittande till krypande när fötterna trasslat in sig i varandra kommer jag som ett skott och lyfter upp honom, pussar på honom och vyssjar. När han skriker sig förtvivlad av hunger är jag där med flaskan. (japp, på en sekund eftersom skriket eskalerar efter ett tag och innan han har hunnit bli förtvivlad har jag redan börjat med maten)

Tryggheten. Jag hoppas att även om jag blir tokig på honom, kommer han känna sig helt trygg med mig.

(jaja, det stod en stark sida men en sida räcker inte)

Min önskelista.

Jag har inte tänkt så mycket på en egen önskelista eftersom en helt enkelt är gammal nu. Vuxen och tråkig. Får inga julklappar typ. (är inte bitter, det kan nästan låtit så)

MEN. Om jag nu verkligen ska tänka till och fantisera så önskar jag mig

1. Hårförlängning. Gud vad jag längtar efter längre hår!
2. Få-bort-påsar-under-ögonen-kräm. Ser konstant trött ut. Är förvisso konstant trött men det kunde vara kul att se lite pigg ut ibland.
3. Träffa min bästis. Som jag längtar efter henne!
4. Att alla får ett superbra 2015!

Ett av mina lyckligaste ögonblick i år.

Det går nog rätt så mycket hand i hand med mitt förra inlägg. Givetvis Hannes födelse. Men också första gången han log, första gången han vände sig, första gången han kröp, första gången han skrattade.

Men också härliga ögonblick med mina vänner. Sambo. Och familj.

Dagen då allt förändrades.

9:e mars 2014. Klockan 2.54. (runtikring där) Efter vad som kändes som hundra år i dödliga värkar kom han ut alldeles jävla perfekt. Skrek som en stucken gris, illröd i ansiktet, pyttelite blod, (kan ha varit mycket) inte ett dugg kletig. Bara alldeles alldeles underbar. Min lilla kotte. Min skatt.

Fångade oss med storm. Inte en ordentlig blund fick vi på ca tre dagar eftersom det var viktigare att titta på honom och hans små-allt. Små öron, små fötter, små händer, små ögon, liten mun. (varvat med läskigheten att vara föräldrar, någon som skrek och vi hade inte en aning om vad som skulle göras.)

Ljuvligt, läskigt och alldeles fantastiskt.

Bloggjulkalender.

Jag hittade en slags bloggjulkalender. Och tänkte jäklar vilken bra grej, så har en något att blogga om VARJE dag! Såhär ser det ut:

Lucka 1: Ett inlägg med rubriken ”Dagen då allt förändrades”.
Lucka 2: Ett av dina lyckligaste ögonblick i år.
Lucka 3: Blogga din önskelista för i år!
Lucka 4: En av dina starka sidor som förälder.
Lucka 5: Ett av de tuffare ögonblicken i år.
Lucka 6: Djupdyk i albumarkivet! Ta fram ditt mobilalbum och plocka ur bild nummer 8, 32, 48 och 80 räknat från första bilden i albumet och blogga om dem.
Lucka 7: Ett inlägg om något du är helt och håller beroende av i vardagen.
Lucka 8: Ett inlägg om personen du senast pratade i telefon med.
Lucka 9: Ett inlägg om din favvojullåt (ja, har du ingen får du välja en nu) och ett minne du har kopplat till den.
Lucka 10: Ett inlägg om något du drömmer om.
Lucka 11: Ett inlägg om hur du planerar att fira jul i år.
Lucka 12: Djupdyk i albumarkivet! Ta fram ditt mobilalbum och plocka ur bild nummer 8, 32, 48 och 80 räknat från sista bilden i albumet och blogga om dem.
Lucka 13: Ett luciaminne.
Lucka 14: Ett inlägg om när, hur och varför du grät senast.
Lucka 15: Ett inlägg om tre saker som får dig att må bra.
Lucka 16: En av dina svaga sidor som förälder.
Lucka 17: Ditt bästa julminne.
Lucka 18: Ett inlägg med rubriken ”Tre knep som underlättar min vardag med bebis/barn”.
Lucka 19: Ett inlägg om vilka tre kända personer, levande som döda, du skulle vilja bjuda in till ditt julfirande om du fick välja fritt. Motivera, såklart!
Lucka 20: Djupdyk i instagramarkivet! Ta fram din instagramprofil och plocka ur bild nummer 35, 40 och 61 räknat från senaste bilden i albumet och blogga om dem.
Lucka 21: Ett inlägg med rubriken ”Såhär hade min önskelista sett ut om jag var 8 år ung”.
Lucka 22: Ett inlägg om dina mesta julcravings i år.
Lucka 23: Ett inlägg om något du verkligen ser fram emot det kommande året.
Lucka 24: Ett inlägg om tre saker du tror att dina bloggläsare inte vet om dig.

Så, nu kör vi! 

Tele2 vs. Bredbandsbolaget.

När vi bodde i Bromma hade vi Tele2 som tv-leverantör. Vi hade något fel på linjen då tv:n slog ut internet och tvärtom. Tv:n frös och "lossnade" bara om man flippade kanal och när man gjort det dog internetet. Vi tog kontakt med Tele2 som gjorde allt i sin makt för att få ordning på det och efter ca ett halvår visade det sig att det var stadsnätet det var fel på. Trots det höll dom oss ständigt uppdaterade kring vad dom jobbade med och vi behövde heller inte betala något.

När vi skulle flytta hit ringde jag Tele2 för att begära flyttning eller vad det heter. Jag fick då informationen att Bredbandsbolaget precis köpt deras tv-tjänster och att det tyvärr skulle dröja lite innan vi kunde få vår tv-tjänst. Det gjorde inte så mycket även om det var lite tråkigt att behöva gå utan tv i en vecka. (dom som bor här skulle inte heller få sin tv innan allt var helt klart) När två dagar gått ringde vi BBB fick vi till svar att inte allt var klart här utan vi skulle behöva vänta ytterligare några dagar innan vi kunde göra någon beställning. När det passerat ytterligare två dagar ringde vi igen då fick vi beställa och inspelning av abonnemang gjordes. Bra så, tänkte vi. Nu dröjer det bara max 5 arbetsdagar!

Otåliga som vi är ringer vi efter fyra. Då har vi alltså inte ens gjort någon beställning vad den i andra änden kunde se. Nähä, fast det finns inspelat? Men sånt kunde man inte använda sig av hur som helst. Sambon bad att få prata med någon annan. Vi fick prata med någon annan ur styrkan som kunde se att det fanns en beställning men att det inte var helt klart här ändå. När det gått fyra veckor från att vi ringt första gången tänkte vi att nu jäklar byter vi. Nu orkar vi helt enkelt inte mer jiddrande. Precis samma dag får vi veta att det var klart och boxen var skickad. Okej, tänkte vi. Bra. Ytterligare fyra dagar gick utan att något hänt. Vi ringer igen. (japp, snart vip-kunder, eller jobbigaste-i-hela-världen-kunder) Då är den alltså inte skickad än trots allt MEN dom skulle skicka den senast dagen efter. Som plåster på såren får vi en inspelningsbar boxer.

Två dagar senare kommer den faktiskt. TJUHU!!!

Tyvärr är historien dock inte över. När tre veckor gått får vi inte igång några kanaler. Endast standardutbudet. Jaha, here we go again. Ringer, får till svar att vi ska köpa ny antennsladd. HAHAHAHA. Det gör vi alltså inte. Ber att få prata med någon annan. Kommer tillbaka till samma som ber om ursäkt, vi skulle inte alls behöva köpa ny antennsladd. Sambon pratar med någon avdelningschef som beklagar att vi fått uselt bemötande och ingen vettig, användbar information. Blir lovade att bli kontaktade innan kvällen är slut för att få reda på vad som händer. (eftersom dom ej kan se något fel vet dom heller inte vad som skall åtgärdas) Klockan är nu halv sju och deras tekniker slutar 18 och någon ny info har vi inte fått.

Så. Funderar ni till att byta till bredbandsbolaget? Gör inte det. Välj något annat. Vad som helst. Deras kundtjänst suger (musten ur en.)

(det som faktiskt är mest störande är att vi inte fått någon information som gör att vi vet vad som händer. Vi har beställt en tjänst som inte fungerar och nu vet vi liksom inte vem vi ska skälla på längre. Eftersom både jag och sambon jobbar/jobbat inom serviceyrke vet vi att det inte är personen vi talar med som är den "dumma". Det är bara att vi inte fått några jävla besked som stör oss så in i helvete)