Hej hej.

Jag mår inte så bra. Jag är sönderstressad. Flytt om två veckor, ta hand om bebis och ett jobb som inte kan enas om hur mycket pengar jag ska betala tillbaka.

Inatt vaknade jag av magvärken. Det gjorde så vansinnigt ont under brösten. Som ett bälte ungefär. Nu svider det som fan. Ska skicka sambon till apoteket i hopp om att omeprazol kan hjälpa en aning.

Det är inte så kul det här.

Att vara sårbar.

Det är inte alltid lätt att vara min sambo. Jag är väldigt ofta orättvis mot honom och på nåt sätt "straffar" jag också honom för att han är den enda jag umgås med. På ett ungefär.

Han axlar liksom inte bara rollen att vara min älskade utan även rollen som min mamma, min syster, min systerdotter och alla mina vänner. Jag ska försöka förklara.

Jag har två vänner här som jag umgås med. Och vi umgås kanske var tredje vecka. Ibland mer sällan ibland mer ofta. Det beror lite på tid osv. Det är väl egentligen inte helt konstigt, vi har alla varsitt liv med olika innehåll och då blir det att vi ses när det går.

Resten bor väldigt långt bort. Vi åker förvisso ofta iväg på helgerna. Vi åker till hans mamma, hans bröder och ibland hans kusin mfl. Men dom är liksom inte mina. 

Det är ju inte på något sätt hans fel. Det är inte hans fel att jag flyttade hit, att han träffade mig (jo lite förvisso) men det ska egentligen inte ligga på honom.

Jag ställer rätt höga krav på honom och inte sällan gnäller/skäller jag på honom för saker han inte rår på. Det gör mig ont att jag gör så och det gör mig ännu mer ont att jag så ofta känner mig så vansinnigt ensam. Och det finns inget någon kan göra åt det.

Men som jag önskar att båda våra familjer och våra vänner kunde bo på samma ort. Att bara kunde gå över till bestie och dricka kaffe, gå en kväll till syrran och dricka vin, få hänga med systerdotter och lyssna på hennes eskapader, äta söndagsmiddag hos mamma.

Nåja. Vad är väl en bal på slottet?

Feminism.

Det som oftast kopplas samman med feminism är t.ex "manshat", "varför heter det feminism och inte jämställdhet", "det är en sekt som vill utplåna alla vita män från jorden"

Jag skulle vilja komma med svar på varenda påstående. Och är man man, och för den delen kvinna, och vill veta mer kan man lyssna och försöka lära sig något. Ta till sig av det som sägs.
Feminism är inte bara för män. Feminism är för alla. Feminism har olika grenar. (orkar verkligen inte skriva om alla men här kan man läsa allt.

Feminism betyder olika beroende på vem du pratar med men i det stora hela har det samma innebörd.
Att det finns ett patriarkat, att kvinnan är underordnad mannen, att kvinnan tjänar orimligt i förhållande till mannen. Är det ett hittepå? Nja, det beror ju lite på vart man tittar.

Att några ropar "jag hatar män" är i sig inte särskilt öppnande för en dialog, eller något som gör det lustfyllt för män att hoppa på feminism-tåget. Men man kan också fråga sig varför. Varför hatar en del män? Kan det bero på att 98% av sexuellt våld görs av män? Otryggheten att inte kunna gå hem när det blivit mörkt pga att man blivit lärd att akta sig för våldtäktsmän? Ofta tror jag det är en frustration som bidrar. Om en kollar på näthatet mot kvinnor som finns, på twitter, facebook, flashback och inte minst artiklar om kvinnor som säger emot någon/något som "bara är ett skämt".

Och män som är snälla? Jamen det är skitbra! Det är underbart och ta inte åt dig när någon skriker ut sitt manshat. Stäng öronen och tänk att den personen har säkert genomgått något fruktansvärt och orkar bara inte mer. Och säg emot när någon drar ett våldtäkts-skämt, säg emot när någon drar ett skämt om att kvinnor är si eller så och för den delen, även när det dras skämt om den stereotypiske mannen.

Att skriva inlägg för att sedan radera.

Är vad jag sysslat med de senaste dagarna. Jag klickar upp bloggen, skriver en rubrik, några rader printas ner men sen händer något, oftast kan det ha med ett barn att göra så då hamnar fokuset på något annat och allt glöms bort.

Nu sitter bebis och tittar på barnprogram. Jag dricker kaffe och passar på att surfa lite grann. Det börjar snart vankas frukost för herrn så jag försöker skriva i raketfart.

Så. 1:a november flyttar vi. Har kollat med hyresgästerna i den andra lägenheten om det går bra att vi flyttar in två veckor tidigare (dom flyttar tre veckor tidigare nämligen) men det visar sig. Uppsägningen är klar. En härlig liten skuld på 7000 kr fick jag som avskedspresent. Men facket är inblandat så vi får se hur det slutar.

Alltså. Det är lite vemodigt det här. Men samtidigt har ett nytt liv börjat och vad passar då inte bättre med en helomstart?

Nähä hörrni. Dags att fylla på kaffekoppen så jag överlever dagen. Tjipp tjipp!