Skitsnack.

Idag tänkte jag att vi ska tala om skitsnack. (ja, jag ska snart sluta med min klassiska början "idag ska vi tala om") Det finns ju hundra olika sätt att prata skit på och sen kan man ju ibland bara vilja ventilera något men det anser inte jag klassas som skitsnack. Ibland behöver man helt enkelt bara prata av sig utan att ta det med personen ifråga av flera olika anledningar. T.ex att det egentligen inte är något större problem mer än till sig själv och då kan det vara skönt att prata av sig och då även få en annan inblick i det hela vilket kanske gör att man själv tänker "aha, jaha nä så har jag ju inte sett på det".

Men det ska vi inte tala om idag. Idag är det bara rent skitsnack. Eftersom det nyss hänt i min närhet. (tänker inte hänga ut någon eller något)
Först har vi skitsnackaren. Hen är förmodligen irriterad på en person. Nåt så fruktansvärt. Från början tänker kanske hen att ja, nej, men nu vill jag prata om denna händelsen och sedan efterhand eskalerar det och blir personligt. Skitsnackaren reflekterar inte så mycket kring det utan anser att hen sitter med en person som hen kan lita på och behöver inte bekymra sig att det ska komma fram till den det snackas om.

Sen har vi mottagaren. Hen som lyssnar. Ibland kan det vara svårt att säga stopp, det här vill jag absolut inte lyssna på och då lyssnar vidare för att kanske är de här två personerna inte så bra vänner att det spelar någon roll. Om sen mottagaren hör att nu pratas det om någon hen tycker om och det snackas om något som inte alls stämmer så kan hen överlägga med sig själv om hen ska sätta stopp för samtalet eller låta det fortsätta.

Efteråt bestämmer sig mottagaren för att föra vidare skitsnacket till den det berör. Jag tänker att då får man göra ett val. Är en redo att stå för att en hört det och att den berörde tar upp det med skitsnackaren? Eller vill en berätta för att vara snäll, för att upplysa att hen den dära kan du inte lita på men säg inget till hen att du vet.

Då ska vi till min personliga reflektion. (det kan vara så att jag kastar sten i glashus, jag är inte perfekt och jag gör definitivt inte alltid som jag anser är moraliskt riktigt) Men, om nu jag skulle ha någon i min bekantskap som gärna vill prata skit om någon tänker jag först 1. Vem ska det snackas skit om? Är det någon av mina riktigt nära vänner så vill jag helst inte höra och måste personen ändå prata så anser jag att hen får skylla sig själv, eftersom att hen bör vara medveten om att det är en nära vän och en nära väns förtroende betyder betydligt mer än en ytligt bekantskap. 2. Om det skulle vara så att jag verkligen inte vill bli indragen i något så skulle jag kunna säga till den det snackats skit om att jag har hört något men vill helst inte att hen tar upp det med vederbörande och om hen fortfarande vill veta efter det.

Jag tänker också att om en vän till mig berättar att en annan vän till mig har pratat skit, verkligen skit, om mig så skulle jag vilja ta upp det med personen därför att 1. jag tycker inte att vänner pratar skit. Ventilera gärna, det säger jag inget emot men när det kommer till personliga påhopp då har det liksom gått för långt. 2. Jag skulle vilja veta varför. Är vi helt enkelt inte så bra vänner som jag trodde?

Med detta sagt vill jag inte säga att jag aldrig snackar skit osv. Det gör jag. Men jag försöker hålla mig till det som gör mig arg på någon som utlöser att jag vill prata skit. (inte alltid det funkar men försöker iaf.)