tisdag 31 december 2013

Hejdå 2013 hej 2014.

Som alla år går allt både upp och ner. Här har det dock mest gått uppåt. Märkligt nog kan man tycka efter allt mitt gnäll både här och på fejjan. Jag är lycklig i själen och hjärtat. Jag är hel. I've been moving on som man kan säga om man vill vara sån.

Med en ring på fingret och en kula på magen (ja, utöver standardkulan) väntar ett 2014 med en liten bebis. Äventyr för fantastiska vänner väntar och jag hoppas att alla jag känner får ett fantastiskt år.

Nu åker vi för att fira in det nya året i Mariefred. (ska tydligen äta halvhummer till förrätt. halvhummer. hm..jaja, jag är inte rädd för att testa nya saker!)

lördag 28 december 2013

Snart vecka 33.

Självklart har även jag som första-gångs-morsa ett konto på familjeliv. Helt tragiskt egentligen och jag har helt slutat läsa på forumet. Förutom de jag följer där som då ska föda i samma månad som mig. I vilket fall, så kan man läsa på min presentation att vi är i v 8+3. ÅTTA PLUS TRE. Och snart är vi i vecka 32+1. Herreminskapare så jävla läskigt. När vi fick plusset på stickan var det rätt så overkligt, inte att vi väntade barn utan att vi faktiskt på riktigt skulle ha barn. Om ni fattar.

Jag som feminist hade gärna delat hela föräldraledigheten med min sambo. Jag tror inte ens han hade haft några invändningar mot det om jag hade sagt det. Snarare tvärtom. Dock är jag så ofantligt trött på mitt jobb för tillfället. Av många olika anledningar. Så jag tänker att det är bättre att jag är hemma och behåller mitt psyke, ja hur det nu kommer se ut efter ett år. Och nej, detta är verkligen inte av ekonomiska skäl eftersom min sambo skulle få ut mer pengar än jag. (så det är helt egoistiska skäl skulle man kunna säga)

Men. Snart är det alltså bara 7 veckor, plus minus ett gäng dar, kvar innan vi har sprattelnisse ute i det fria. Så jävla awesome. Och så jävla läskigt.

måndag 23 december 2013

Jul jul strålande jul.

Imorgon är det självaste julafton och såhär dan innan värmer vi upp med att hämta syster och systerdotter vid tåget för att sedan laga den sista maten som är kvar att fixa. Så himla himla mysigt.
På juldan far vi till svärmor för att äta middag med sambons tjocka släkt.

Jag hoppas att ni alla får en fröjdefull jul!

torsdag 19 december 2013

Glad.

Fick många fina råd, tips, igår på mitt senaste inlägg. En del tar jag med mig och en del... ja, ni fattar. Men jag gillar engagemang. Jag gillar att diskutera och bolla idéer fram och tillbaka. Det kommer komma mer funderingar, var så säkra!

Annars kan jag berätta att jag har tvättat omkring fyra maskiner tvätt denna veckan. Helt galet vad kläder vi har! Som vi aldrig tvättar! Men snart är det iaf tomt i tvättkorgen. (intressant, visst?) Att det sen finns en massa städning att göra tänker jag spara till helgen så min sambo får vara med på ett hörn.

Nu är det färdigskrivet hörrni. Måste dricka kaffe. Hejdå!

onsdag 18 december 2013

Att uppfostra.

Jag har ju än så länge inga barn. Inga som kan agera särskilt mycket mer än att sparka mig i magen och hicka emellanåt. Jag vet heller inte hur svårt det är att uppfostra barn. Jag kan säga nu hur jag ska göra och inte göra men det vet jag inte hur lätt det kommer vara att förhålla sig till det i verkliga livet.

Jag tänker att man ofta säger till flickor när dom blir lite äldre att värna om sin kropp. Ett nej är ett nej är ett nej. Säger man samma till pojkar? Säger många föräldrar till sina pojkar att deras kropp är deras kropp och lika mycket som det är deras kropp är flickornas kropp deras. Att man verkligen pratar om det. Att man visar hänsyn och respekt för en annan individ. Man tjatar inte för att få ta på ett bröst eller rumpa, man tjatar inte för att få ligga och man tar sig verkligen inga friheter att göra något av detta utan ett medgivande.

Och händer det att det händer ändå trots att man tjatat om detta? Är det grupptryck från andra som liksom säger att "kom igen nu, var ingen fegis, ta på henne" och så vågar dom inte säga nej för att framstå som töntar.

Hur ska jag lyckas med min egna son? Hur ska jag lyckas få honom att få en sån bra självkänsla att han kan ta att någon tycker att han är töntig när han inte gör som dom andra "tuffa"? Hur uppfostrar man ett barn att våga stå upp för sin person och inte skämmas för att man inte vill göra något som andra vill?

söndag 15 december 2013

Det finns ingen rubrik.

Jag har sovit sämst i hela världen den här helgen. Eller egentligen sover jag fasen dåligt precis hela tiden. På måndag ska jag till vårdcentralen och se om det finns någon chans att bli sjukskriven mina sista dagar på jobbet. Det går inte att vakna tre fyra gånger per natt och dessutom vara vaken minst en halvtimme åt gången och sedan jobba på det. Men ja, vi får se.

I natt var jag vaken fyra timmar. Det var ju kul. Inte. Så, jag tycker så synd om mig själv. Buhu buhu.

Ni kan väl hålla tummarna imorgon. Att läkaren kan hjälpa mig.

Hejdå.

lördag 14 december 2013

"var positiv!" "sluta var så positiv!"

Det känns lite som att det inte är någon idé att vara positiv för då ska det minsann slängas i ansiktet på en att det inte alls kommer bli som jag tror. Och är jag mitt vanliga jag, jävligt negativ, så ska jag vara positiv. En önskan om att slå huvudet i en betongvägg ökar för varje dag som går.

Och mellan varven är det som att jag skaffar barn själv. Som att min partner inte finns. Men det gör han. Och vet ni, han kommer få gå upp med sitt barn på natten och ge honom mat. För min sömn är minst lika viktig som min partners. Han är inte nåt jävla undantag som ska få en massa fördelar. (Menar inte att han tror det. för han är väl medveten om vad som gäller. och har inga problem med det heller)

Jag blir bara så himla trött på att jag inte kan få skriva vad jag vill utan att det ska köras upp i ansiktet att jag inte ska tro en massa. För det vet väl alla som har barn, att dom inte sover. Konstant vakna. Och den andra föräldern finns bara där i periferin.

Suck.

torsdag 12 december 2013

Det som gör mig mest rädd inför förlossningen.

Det är inte smärtan, inte hur mycket jag kommer spricka, inte hur mycket jag kommer bajsa på mig utan det är VAD FASEN ÄR MIN SAMBO NÄR DET ÄR DAGS? Jo, han jobbar ju en bra bit hemifrån. Inte precis runt knuten. Och tänk om det är mitt i rusningen det händer? Då tar det ASLÅNG tid innan han är hemma.

Det gör mig rädd.

Så bebis, vänta med att komma tills helgen. Allra helst på datumet såklart. Men helg. Låt det snälla vara helg. Eller mitt i natten. (bara för det kommer det säkert sätta igång just precis när jag inte vill.)

onsdag 11 december 2013

Snart är det slut.

Jag är alltså i sjunde månaden. HERREGU. Om två månader har vi en bebis här hemma. Men fram tills dess ska jag vanka med en skev rygg, ömma fötter och foglossning. Jag har inget tålamod på jobbet, är konstant tjurig och tål inte skämt. Igår fick jag kasta in handduken.

Nu blir jag hemma en vecka, jag orkar nämligen inte gå runt mer och vara konstant trött, tjurig och ha ont överallt. Även om det inte är lång tid kvar så kan jag inte. Det går inte. Helt jävla omöjligt. Så fötterna är i högläge.

Vi kan prata lite om sömnen också. Jag vaknar omkring två tre gånger varje natt. Kissnödig och hungrig. Inatt drack jag ett glas o'boy och åt tre pepparkakor. Nyttig nattamat.

Nä, nu ska jag traska in till sängen och sova en stund. God natt.

söndag 8 december 2013

Vet vi verkligen vad vi har gett oss in i?

Det är en väldigt vanlig fras i våra liv för tillfället. Eller i våra, mitt tror jag snarare. Nu vet jag inte hur mycket sambon får höra det på sitt jobb men för min del kommer det ca dagligen.

Det rätta svaret är att vi naturligtvis inte har en jävla aning om vad vi gett oss in i eftersom ingen av oss har barn sen tidigare. Men jag vill inte gärna förstöra hela upplevelsen på en gång därför att somligas barn har mer energi, är lite jobbigare osv. För jag tror inte att hur jobbiga dessa barn än är så vill ingen nånsin byta bort dom. Och det är min förhoppning att det kommer bli för mig med.

Eftersom ungen i magen redan äger mitt hjärta så hur skulle det kunna bli på något annat vis? Och jag misstänker att jag kommer önska otaliga gånger att jag aldrig hade skaffat barn men å andra sidan kommer jag aldrig ångra att jag gjort det.

Jag sitter här i soffan nu och känner hur han sparkar. Jag känner hur han rör sig. I mig. I min mage. Och redan är det första jag tänker när jag vaknar, undrar hur han mår idag? Jag har redan börjat prioritera bort mig själv. Och det gör liksom inget.

Så återigen, nej, vi har ingen aning om vad vi har gett oss in i men fy fan vad häftigt det ska bli!

fredag 6 december 2013

Frustrationen

Det börjar bli lite jobbigt nu. Jag är trött och tung och orkar inte helt enkelt. Jag VET att det snart är färdigjobbat, tyvärr gör det mig inte ett dugg piggare eller lättare. Ibland skulle jag kunna betala för lite förståelse. Ibland skulle jag kunna betala för att slippa höra "men snart".

Nu måste jag borsta tänderna. Jag måste nämligen gå om en kvart.

Hejdå.

måndag 2 december 2013

Idag slapp jag göra nåt.

Igår sa min fantastiska sambo till mig att jag inte behövde göra nåt idag. Inte diska, inte plocka ingenting. Utan bara sova. Nu måste jag förvisso laga middag men det är inte förrän om fyra timmar drygt. Så jag gick upp vid nio, åt frukost, ringde min kompis och pratade lite med henne. Efter 40 min la vi på och då tänkte jag att nej, jag ska nog lägga mig på sängen en stund. Så det gjorde jag.

Så himla skönt. Tänk om man kunde få vila lite efter varje frukost varenda dag. Fy bubblan så skönt det hade varit. Nu är det väl så att jag fortfarande är lite trött efter min sjukdom, den har inte helt begett sig men jag mår iaf bra. Om än trött.

Men så är det. Och snart går jag in i samma fas i graviditeten som i början. Med illamående och trötthet. Hej järntabletter!!!!