onsdag 6 november 2013

Att komma ut som feminist.

Fram tills för två år sedan har jag tyckt att feminism är löjligt och onödigt. Jag har med andra ord aldrig riktigt förstått vad det har betytt att vara feminist mer än att jag trott att det då är kvinnorna som ska ta över makten. (som om det nu skulle vara så farligt. höhö)

Sen började jag läsa feministbloggar och sakta men säkert öppnades mina ögon och jag började se strukturer och skillnader i min vardag, de som jag förr varit blind inför.
Inte sällan hör man kvinnor säga "jag är inte feminist men..." brukar då fråga varför? Varför är du inte feminist? Vill du inte ha lika lön med männen? Lika stor chans att få en plats i styrelsen, riksdagen mm? Vill du inte bli tagen på allvar?

Oftast vill en ju det. Men det är fördomar som ställer till det. Det där ordet rabiata manshatare. Det finns säkert manshatare nånstans men det är inte synonymt med att vara feminist. Ingen feminist jag känner hatar män. Orakad behöver en heller inte vara.

Och jag tänker att om fler läser på, fler lyckas öppna ögonen så kanske det blir något av den här feministiska rörelsen. (tänk på att utan dom så hade vi kvinnor förmodligen inte haft rösträtt, fri abort mm)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar