Det är en väldigt vanlig fras i våra liv för tillfället. Eller i våra, mitt tror jag snarare. Nu vet jag inte hur mycket sambon får höra det på sitt jobb men för min del kommer det ca dagligen.
Det rätta svaret är att vi naturligtvis inte har en jävla aning om vad vi gett oss in i eftersom ingen av oss har barn sen tidigare. Men jag vill inte gärna förstöra hela upplevelsen på en gång därför att somligas barn har mer energi, är lite jobbigare osv. För jag tror inte att hur jobbiga dessa barn än är så vill ingen nånsin byta bort dom. Och det är min förhoppning att det kommer bli för mig med.
Eftersom ungen i magen redan äger mitt hjärta så hur skulle det kunna bli på något annat vis? Och jag misstänker att jag kommer önska otaliga gånger att jag aldrig hade skaffat barn men å andra sidan kommer jag aldrig ångra att jag gjort det.
Jag sitter här i soffan nu och känner hur han sparkar. Jag känner hur han rör sig. I mig. I min mage. Och redan är det första jag tänker när jag vaknar, undrar hur han mår idag? Jag har redan börjat prioritera bort mig själv. Och det gör liksom inget.
Så återigen, nej, vi har ingen aning om vad vi har gett oss in i men fy fan vad häftigt det ska bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar