Återigen måndag.

Det är alltid lika tråkigt när måndagen kommer och det är dags för min sambo att jobba igen. Nu har jag dock bestämt mig för att börja motionera lite och det som är så himla bra är att tio minuter bort finns en mördarbacke, så dit ska jag gå varje dag och gå ner för och sedan uppför för att förhoppningsvis få lite bättre kondis.

Sen är det ju bra att ha en bebis som inte nöjer sig med att ligga inne en hel dag så ut måste vi. Går ut ca tre gånger under tiden sambon är på jobbet. Två promenader brukar vara i det kortaste laget men har lite olika rundor som tar ca 30-45 minuter och det är bra för då lyckas bebisen somna gott.

Nu är det färdigtjatat om promenader. Vi kan prata lite om bebis. Nacken är fortfarande lite slapp och det är fortfarande lika läskigt. Magen är sådär. Mycket bättre än i början men fortfarande inte helt hundra. Men vi kör på med minifom och NAN HA, som ska vara den bästa ersättningen för hårda magar. (Och det är den vill jag lova)
Men det bästa av allt. Bebisen har börjat skratta mycket. Nästan hela tiden bara man tittar på honom och gör lite konstiga ljud. Och han har dessutom börjat uppskatta sin babysitter. Så sätter man honom i stolen och låter krabban spela sina melodier för honom sitter han där nöjd i ungefär en halvtimme.

Bebis sover fortfarande så jag passar på att blogga, dricka kaffe och snart ska jag ta en cigg. Det var säkert något mer jag skulle skriva om men det har jag glömt.

Hejdå.

Påskhelg och bakis

I helgen for vi som bekant ner till Skåne. En resa som bör ta sext timmar tog oss nio. Det var nämligen en liten bebis med som inte tyckte det var skitkul att sitta länge i en bil. Men det gick bra, när vi kom fram fick vi middag och sen tog vi en långpromenad så den lilla kunde somna.

På lördagen blev det återigen en långpromenad, denna gång inne i stan. Hur mysigt som helst. Påskmiddag intogs och sen fick mamman (jag) dricka lite öl och vin och pappan fick ha ansvar över liten bebis. (Vilket denna gång var enkelt eftersom han sov i stort sett hela kvällen) När klockan slog fem ville bebis vakna och ha mat. Vi bestämde då att det var lika gott att sätta sig i bilen och fara hem eftersom det inte bara tar sjukt lång tid, vi skulle också på kalas.

Idag är det måndag och röd dag vilket har betytt att sambon fått vara hemma. Solen har lyst över oss och vi har picknickat och tagit promenader.

Nu är dock kvällen snart slut och vi ska se om bebisen har lust att sova i sin säng i natt istället för i vagnen.

Berättar nästa gång hur det gick.

Just det, det var inte ett dugg skitkul att vara bakis. Men det var kul att dricka! Jag blev både flamsig och tramsig. Tur att det inte var några jättemängder jag drog i mig!

Bara en test

Nu ska vi se. Jaha, sedär. Stor ruta för text, inga krusiduller. Hoppas jag. Då ska vi se hur publiceringen funkar.

Hej då.

Cut thursday

Hej hej alla mina tre läsare!

Idag är det skärtorsdag och början på påskhelgen. Igår fick jag hem en läsplatta som jag beställt. Jag har aldrig känt något större behov av att äga en dock skyller jag allt på sambon då han påtalade att jag behövde ny dator snart eftersom jag inte skött om min jag har något vidare. Han tyckte att jag likaväl kunde införskaffa mig en platta vilket jag tyckte lät som en bra grej eftersom jag bara surfar ändå. Så läsplatta och tangentbord skaffades så nu sitter jag med den i knät och skriver. Lite nackdelar finns det ju. T.ex nu när jag bloggar då ser jag inte hela texten utan bara rad för rad. Irri då jag inte kan läsa om smidigt för att se stavfel och liknande. Så ni får ha överseende.

Blev det radbyte nu? Jag vet ju som sagt inte. Tänkte berätta om något äckligt men jag tror jag hoppar det. Tror inte alla vill veta.

Min systerdotter har varit här en vecka. Det har varit jättekul och skönt att kunna få lite hjälp. Har insett att jag borde börja träna eftersom vår bebis växer i rekordfart och har blivit en liten tungis. (igår var vi på jobbet och hälsade på och en person där frågade flera gånger
om han bara var 5 veckor eftersom han var såååååå stor)

Nej, vet ni, jag måste se om det går att fixa till detta. Det går för sjutton inte att se rad för rad. Sjukt irri. (kunde dessutom inte göra mellanslag innan.

Nu kom jag på nåt. Om jag skaffar blogger-appen kanske det funkar bättre?! Ska genast testa. Hejdå!

Sånt som var alldeles onödigt att ta med sig till förlossningen och BB.

Jag vet inte hur mycket jag googlade bb-väskans innehåll dagarna innan jag var beräknad. Säkert ungefär 300 gånger och 300 olika sidor.

Vad som skrevs:
- underkläder såsom trosor och strumpor
-tröjor och byxor
-bindor
-deo
-duschcreme och schampo
-tandborste
-tandkräm
osv osv.

Nu ska jag berätta. Jag tog med mig ett gäng både trosor och strumpor. Använde inte ett enda par av trosorna förutom de jag hade på mig dit. För det ska jag tala om. Går man runt i en binda stor som en vuxenblöja funkar inte riktigt vanliga trosor. BB:s fantastiska nättrosor var underbara! Strumpor var nog ungefär lika använt som trosorna. Det fanns inte riktigt tid att bry sig om. Precis som att duscha. Använde alltså deo ca noll gånger. (duschade faktiskt två gånger, använde dock deras äckliga duschcreme. inte äcklig som äcklig utan luktade verkligen sjukhus)
Bindor. HAHAHAHAHAHAHA. Man blöder som ett blodbad. Bindor funkar verkligen inte. För det första: Som sagt blodbad. För det andra. En kissar ner sig lite titt som tätt.

Så. I princip: det enda viktiga att ta med sig är tandborste och tandkräm. Möjligen stora sköna byxor. (eftersom man kissar ner sig ett par gånger. Och blöder igenom) Och en jävla massa pengar eftersom ens partner eller medföljare springer ca 3 gånger om dagen till pressbyrån för kaffe, cola, snickers och smörgåsar med diverse pålägg.

Världens bästa helg.

Min bästis och nästan hela hennes familj kom hit i fredags för att hälsa på. Igår tog vi oss ut för att vara lite ensamma och strosa runt. Jag vet inte vad som händer när vi träffas men på nåt sätt blir det kortslutning och vi blir åter två jobbiga fjortonåringar som flamsar och tramsar. Det är så befriande på något vis. Vi blandar allvarliga samtal med trams och det är så underbart. Jag skrattade så mycket att jag flera gånger kissade på mig lite. (ja, det beror ju till viss del på att jag har rätt svårt att hålla tätt fortfarande)

Jag har verkligen saknat henne och jag har verkligen saknat att bara få vara. Jag har fått så mycket fantastisk energi att jag klarar mig fram tills jag får träffa nästa bästis som kommer hem i juni.

(och ännu mer energipåfyllnad får jag nästa vecka) (nu känns det som att jag lever igen)

Kropp!

Jag tänker prata om nåt annat än bebisar och föräldraskap idag. Jag ska nämligen prata om kroppen. Främst kvinnokroppen. (för vill någon prata om manskroppen- varsågod!)

En matas av media att en ska vara supersmal, dieter om hur en snabbast går ner i vikt och hur en gör för att få en kändis(kvinnas) kropp. Och det spyr jag på. Jag spyr på lchf, 5:2, GI, och resterande skit. Jag spyr t.om på tallriksmodellen eftersom att det också kan skapa en slags hets. (även fast den möjligen är hälsosammare, men skitsamma, för de som vill blir hälsosammare letar information om det, en behöver inte få det uppkört i ansiktet.)

Sen har vi en annan sida av det. Bilderna på facebook. Vi har t.ex en tecknad bild på en smal kvinna och en mullig kvinna och så står det: Män vill ha (vad det nu står, fick hjärnsläpp) och inte ben

Där antyds det alltså att det är dåligt att vara smal och att kroppen är till för att behaga männen. Och det är också rent idiotiskt. Varför är det just så att kvinnokroppen inte får se ut som ägaren vill? Varför ska en hela tiden känna att en måste göra mer? Antingen gå ner i vikt eller gå upp i vikt. Och varför ska kvinnokroppen behandlas som att den är till för männen? Min kropp är min. Den är inte ens lite min sambos. Sambon ligger med den ibland och skulle den inte duga längre, nä då är inte det mitt problem. Jag kommer aldrig ändra min kropp för att min sambo vill.

Det jag funderar kring är: Kommer hetsen nånsin avta? Kommer kropparna nånsin få se ut som en vill? Kommer kropparna tillhöra ägarna och inte dom som ser på?

(skulle vilja skriva mer och lite mer ingående men det ligger en liten gris i en vagn och gnyr så jag är en gnutta ofokuserad)

hejsan hejsan.

Jag stod ute på balkongen och tog en cigg nyss och begrundade min blogg. Jag funderade ut nåt riktigt smart jag skulle skriva om och meningarna forsade fram. Det är ju typiskt att det alltid gör det när en inte har tillgång till dator för så fort jag satte mig här framför skärmen var allt som bortblåst. "jaha, vad ska jag skriva då?" funderade jag med fingrarna ovanför tangenterna. Inte en aning.

Humöret pendlar fortfarande. Ibland ledsen, ibland glad. Jag har så mycket tid att fundera nu när jag går hemma. Ja, jag har ju gått hemma ett tag men då har alla känslor på nåt sätt varit stabila, jag har längtat efter bebisen och sen har jag nog varit alldeles för trött för att orka känna något särskilt.

Det är också rätt fantastiskt. Med min energi. Jag har orkat göra så himla mycket att det känns som om jag har gjort mer de här veckorna vi har varit hemma än jag gjort under hela graviditeten. Som igår, då fyllde jag diskmaskinen, tvättade två maskiner tvätt, rensade kattlådan, var i Vällingby och shoppade med en sovande bebis och sen en promenad efter det. Nu låter det väl inte särskilt mycket eller särskilt ansträngande men det var något som var helt otänkbart för en två månader sen.

Något mer som är rätt fantastiskt är att det börjar hända saker nu. Imorgon t.ex då kommer bästis hit och hälsar på. Henne har jag inte träffat sen i oktober. Nästa helg kommer min systerdotter osv. Det är så mycket jag ser fram emot nu att jag vill snabbspola. Fast det vill jag ju inte heller för då går det fort tills dom åker hem igen. Jamen ja, iaf.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen väcka sambon. (han ville gått upp för en timme sen men när jag var inne och väckte honom var det inte alls lika kul som igår att gå upp tidigt. haha, surprise surprise!)

Nu ska vi prata allvar.

Nu när jag har gått hemma i cirka hundra år har jag haft så mycket tid att läsa olika bloggar och oftast går jag in på en tre fyra fem sex samma och några av dom har relativt nyfödda barn. Sånt är alltid lika spännande att läsa men oftast läser en hur perfekt deras tillvaro är. Kärleken till både bebis och partner är strååååålande. Och ja, det känner jag också. Men ibland känner jag precis tvärtom.

Och det känns som att en inte riktigt får känna så. Jag får liksom inte känna att jag vill att bebisen kryper tillbaka in i livmodern för då var det iaf inte någon som skrek. Varför talar ingen mer om det? Om frustrationen när bebisen gallskriker och frustrationen när det känns som att en gör allt själv (fast det såklart inte är så!!)

Det dåliga samvetet kommer och knackar på när jag bara längtar efter att få en dag utan bebis. Nej, vi har inte haft bebisen så länge men jag har varit gravid i ca nio och en halv månad. Så ibland känner jag mig som en usel förälder och en usel partner.

Jag tänker att ni förstår hur jag menar. Att jag inte önskar något annorlunda. Att jag älskar både mitt barn och min partner. Över allt annat.