måndag 27 januari 2014

Tänk att det ändå inte spelar någon roll.

"hennes nej var inte tydligt nog"
"hon var inte för full"
"hon var för full"
"han visste inte..."

Jag kan nog räkna på en hand hur många av mina kvinnliga vänner som inte på något sätt blivit utsatt för övergrepp av någon man. Då menar jag givetvis inte rena våldtäkter men t.ex där man ligger med någon pga tjat eller man är så pass full att man inte vet var eller vem man är med och sen rena övergrepp. Däremot kan jag inte räkna upp hur många som inte anmält. Och jag förstår varför. För jag är också en av dom. Men man anmäler inte för att man blir inte trodd. Eller så fanns det ju inget uppsåt. Eller så anmäler man inte för att man har en sexuell historia. Och det får man ju helst inte heller ha.

Och jag är så trött på alla dessa män som sitter där i en rättssal och inte "visste". Som inte hade uppsåt. Och som sen frias.

Feminister anklagas för att hata män. Men det är rättsväsendet som dumförklarar männen. Det är rättsväsendet som säger att alla män är potentiella våldtäktsmän. Inte feministerna.

onsdag 22 januari 2014

Varenda gång.

Jag ska gnälla lite. Så ni vet. Ni kan ju välja att strunta i att läsa. Vilket är bra. Att jag förvarande innan då alltså.

Iaf. Jag har varit hemma själv i två veckor nu. Tror jag. Jag har ingen tidsuppfattning längre men det borde vara så. Och det känns som att jag har varit hemma ett år. Jag har inget socialt liv alls under veckorna utan inväntar att sambon kommer hem och sen lagar vi middag, kollar på masterchef australia och sen lägger vi oss. Mån-fre. Så helgen är då jag får leva lite. Vilket kan tänkas lite jobbigt för min sambo eftersom han aldrig får riktigt lugn och ro. Men så är det. (han klagar för övrigt inte. eloge för det!)

Fast mitt riktiga gnäll var inte det. Utan det är att som jag skrivit, jag spenderar varenda dag innanför hemmets väggar, jag går upp ca 9, äter frukost, pratar i telefon med någon av mina kompisar, runt 12 äter jag lite lunch, går och vilar, går upp och sätter mig vid datorn fram tills min sambo kommer hem. Och då får den stackaren diska eftersom jag inte orkar göra det. Och jag lagar någon enkel middag.

Nej, det är egentligen inte synd om honom för att han måste diska. Men jag får dåligt samvete. Jag går hemma 24/7 och kan inte ens diska. Han ger mig över huvud taget inget dåligt samvete, utan det gör jag så bra själv. Jag känner mig lat och oduglig. Jag går inte ens ut på en liten jävla promenad. Ni hör ju.

Så. Nu känns det lite bättre när jag fått skriva av mig. Tack.

tisdag 21 januari 2014

Att använda ordet tjock.

Jag har alltid avskytt ordet tjock eftersom det är en antydan till något dåligt. Iaf enligt min uppfattning. Hur gör man det ordet neutralt? Att det blir en kroppsform och inget annat? Att man inte använder sig av ordet tjock för att förminska/reta en annan människa?

Jag tänker redan nu på stora frågor men det är för att vara beredd!

fredag 17 januari 2014

Jag lever i förnekelse.

Imorgon åker en av mina bästa vänner till landet långt borta. Långt långt bort och jag kommer inte få träffa henne förrän i juni. Jag kan inte riktigt fatta det och därför försöker jag inte ens tänka så mycket på det utan låtsas om som att vi kommer ses snart igen. Om en vecka eller två.

Det är svårt att förklara annars. Hur tomt det kommer bli. Både i hjärtat och här. Men. Och ett stort jävla Men. Så kommer hon hem igen.

Jag hoppas så mycket att allt kommer gå bra när hon är där borta. Att hon kommer må bra i sitt hjärta och sin själ. Att hon kommer känna glädjen.


torsdag 16 januari 2014

Vad säger ni, är det inte dags att börja håna lite?

På facebook delar en bekant en bild på en väldigt vältränad person. En person som poserar med sina muskler som hen tränat upp och förmodligen är rätt så stolt över. Kommentarer så som "vidrigt!" och "fruktansvärt!" skrivs. Av medelålders personer. Vuxna. Vuxna tar sig alltså rätten att skriva nedsättande kommentarer om en annan persons utseende. Och då undrar jag, hur ska vi kunna uppfostra barn att alla ser olika ut men är lika värda när inte ens vuxna kan tillåta andra att se ut hur dom vill?

Jag skäms å deras vägnar.

fredag 10 januari 2014

Att agera i ilska.

Ofta talar jag först och tänker sen och det kan en väl se som både positivt och negativt. Nyss plockade jag bort en "vän" från facebook efter ett löjligt skämt om genusvetare. Först tänkte jag att jag var löjlig men sen tänkte jag om.

Det är inte det att jag inte accepterar att folk gör som dom vill. Alla har sin uppfattning och kör sin grej vilket är helt okej. För min del behöver inte alla vara/tycka som jag  men att avskriva nåt som fånigt och det där uppdagas gång på gång att en person tycker så, då vill jag helt enkelt inte vara vän med hen. (och sen är det skillnad på om det är en ytlig bekant, där vi bara är vänner på fejjan, och mot någon som står mig nära)

Ja, nej, det var väl lite om det.

torsdag 9 januari 2014

2014.

Det har varit nytt år ett par dar och det känns rätt fint det. (slapp äta hummer på nyår förresten, vilket betyder att jag slapp skämmas. höhö) Ett par dagar spenderades i anderstorp.

Idag har vi varit hos BM och ungen har äntligen fixerat sig. Huvudet neråt. Men jag har hört att det inte är omöjligt att dom flyttar sig ändå fast det nu ser ut att vara halvklart. Iaf tänker jag mycket kring efter förlossningen. Efter att ungen är ute. Att jag bara har en kompis kvar i närheten.
En på andra sidan jorden och två ca femtio mil bort. (och systeryster och hennes dotter. typ 60 mil bort) Så blir jag lite patetisk och tycker lite synd om mig själv. Men det kommer/är lite ensamt. När sambon kommer hem efter jobbet är jag som en klängväxt och behöver så himla mycket uppmärksamhet att jag nästan blir lite rädd för mig själv. Och så ska det vara i ca ett år.

Nej, jag ska inte tänka på det mer. Det kommer bli så bra så bra.