Att uppfostra.

Jag har ju än så länge inga barn. Inga som kan agera särskilt mycket mer än att sparka mig i magen och hicka emellanåt. Jag vet heller inte hur svårt det är att uppfostra barn. Jag kan säga nu hur jag ska göra och inte göra men det vet jag inte hur lätt det kommer vara att förhålla sig till det i verkliga livet.

Jag tänker att man ofta säger till flickor när dom blir lite äldre att värna om sin kropp. Ett nej är ett nej är ett nej. Säger man samma till pojkar? Säger många föräldrar till sina pojkar att deras kropp är deras kropp och lika mycket som det är deras kropp är flickornas kropp deras. Att man verkligen pratar om det. Att man visar hänsyn och respekt för en annan individ. Man tjatar inte för att få ta på ett bröst eller rumpa, man tjatar inte för att få ligga och man tar sig verkligen inga friheter att göra något av detta utan ett medgivande.

Och händer det att det händer ändå trots att man tjatat om detta? Är det grupptryck från andra som liksom säger att "kom igen nu, var ingen fegis, ta på henne" och så vågar dom inte säga nej för att framstå som töntar.

Hur ska jag lyckas med min egna son? Hur ska jag lyckas få honom att få en sån bra självkänsla att han kan ta att någon tycker att han är töntig när han inte gör som dom andra "tuffa"? Hur uppfostrar man ett barn att våga stå upp för sin person och inte skämmas för att man inte vill göra något som andra vill?