Måendet dag 5.

Idag kan jag andas genom näsan! Det tar emot lite, inte riktigt lika mycket luft som vid en otäppt näsa men stora framsteg! Dock var febern tydlig när jag vaknade och ett par timmar framåt. Nu hostar jag lite titt som tätt, nyser kanske en gång var tredje timme och snoret forsar än så länge inte som det har gjort de tidigare dagarna. Plastpåsen bredvid mig är fylld till överkant med till största del snorpapper och detta är nog en av de värsta förkylningarna evah. (får inte använda nässpray)

På söndag ska vi ha första adventmys här hemma. Jag hoppas att all skit är borta då för annars vågar sig väl inte gästerna hit. (förståeligt!)

Nu ska jag duscha för första gången på fyra dar och sen vänta in sambon. Fy bövelen vad tråkigt det är att vara hemma själv och inte ha nååågot att göra. (även om jag inte orkar göra nåt är det tråkigt)

Tja tja bloggen!

Klockan är strax över midnatt och här sitter jag i ett becksvart rum med endast datorskärmens sken som ljus. Poetiskt va? Fast jag hade svårt att stava becksvart. Ville stava bäcksvart men det gick inte datorn med på. Så då använder vi dens stavning. (så ni kan gå direkt till källan om det är så att jag hade rätt från början)

Jag är fortfarande sjukt förkyld. Sitter här med öppen mun för att lyckas få syre i mig. Är lite hungrig också. Får se om jag orkar fixa en smörgås. Sjukt lägligt så har tv:n lagt av idag. Vi vet inte riktigt varför men vi vet att tele2 jobbar på det. Och då tänker man att åh jag kan kolla på webbtv. JA, det hade ju varit en idé om man nu haft tillräckligt bra uppkoppling så det inte laggar precis var 30e sekund. Och ändå har jag kollat på bredbandskollen.se och den ska vara tillräckligt bra. Nä, jag blir bara vansinnig.

Eftersom jag dessutom sov en stund på kvällen är jag inte jättetrött nu. Eller jo, jag är sådär trött ni vet som man är när man är sjuk men hjärnan vill inte riktigt slappna av.

Så jag sitter här en stund till och pratar med vår människobebis. Han sprattlar runt och sparkas lite grann. Vi har det bra på nåt vis. (hoppas inte han är förkyld bara. fast det kan nog vara så att jag har fått hans snor också eftersom det produceras SJUKA mängder snor från min näsa)

Det är så syyyyyynd om mig.

Åkte iväg till jobbet igår men insåg att det nog aldrig skulle funka. Vilket det heller inte gjorde. Så jag tog mitt pick och pack och åkte hem. Det blev värre och värre. Sen skulle jag sova. Var jättetrött. Men pang, så vände det. Kunde inte somna hur jag än gjorde. Jag fick kolla på meningslös webb-tv och lyssna på gamla dokumentärer från P3. När jag sen, efter många om och men, till slut somnade har jag också vaknat varannan timme och hostat. Det har rivit nåt satanistiskt i halsen så jag har fått slänga in en halstablett varje gång jag vaknat.

Nä, nu är klockan sex, jag har fixat te, men sen ska jag tamejtusan sova lite till. God natt.

Här sitter jag och snorar.

Såg att jag senast bloggade i onsdags. HOPPSANSA! Det kan anas en förkylning i min näsa som begränsar mitt luktsinne och utseende. (utseende i form av att sitta med öppen mun konstant. inte nog med att man ser konstig ut man blir dessutom helt torr i mun)

Men. Det är jobbhelg och eftersom jag inte ens kan minnas när jag senast jobbade hela min jobbhelg senast ska jag iaf ta mig till jobbet och kämpa. Det är inte förödande än så jag tror att det kan gå bra.

Igår sa en person "prata inte om hen med mig! Hen är inget ord!". Hen (HAHA) sa det inte till mig och dessutom antar jag att hen bara sa det i ett försök att provocera mig så jag knep käft. Men jag hade lust att ställa mig upp och vråla: HEN ÄR ETT PRONOMEN. HEN ANVÄNDS NÄR KÖN ÄR OKÄNT. SLUTA VAR SÅ JÄVLA RÄDD FÖR ETT OOOOORD.

Men upprepas det idag med så tror jag att jag måste vråla.

Nu ska jag duscha i vanlig ordning. Tror jag. Gordon's kitchen nightmares är på tv och det ska vara slagsmål och grejer. Sånt vill man inte missa.

Yttrandefrihet och personliga principer.

Jag tänker mycket kring just yttrandefriheten. Allt hänvisas dit. Precis allt. Om någon vill förolämpa mig så är det varsågod- för vi har yttrandefrihet. Om någon vill sprida rasistisk propaganda- shoot, vi har yttrandefrihet. Osv i alla oändlighet.

Som de flesta på min facebook vet så avskyr jag rasism och sexism och i 85% av alla fall där bekanta på min facebook skriver/sprider skit tar jag diskussionen. Oftast gör jag det för att se om det är något missförstånd från personen, för sånt kan hända men visar det sig vara tvärtom då ryker personen. Och då kan det klassiska komma, iaf från dom som blir stötta att jag tagit bort dom, att vi har faktiskt yttrandefrihet. Japp, det har vi, och jag har personliga principer och har folk enligt mig idiotiska åsikter så vill jag inte vara vän med en sån. Och det är min yttrandefrihet.

Idag är ingen vanlig dag.

För idag är det måndag. Helgen susade förbi och jag hann knappt med. Eller nä, nu ljög jag. Vi var som sagt på hotellvistelse i E-tuna fre-sön. När vi kom dit så gick vi runt i lite affärer, hittade present till hans kusin som vi ska fira på onsdag och en julklapp till syrran. Gick förbi en hemköp och köpte chips, cola och dipp till tv-fredag. Idol och fotbollsgrejset. Passade även på att köpa varsin salladsmiddag. Sen låg vi bänkade på hotellet resten av kvällen.

Att dela säng med en snarkis är ingen höjdare så sömnen blev det lite si och så med (men ska inte lägga över all skuld på honom heller, jag är sjukligt lättväckt och lättstörd) men vaknade 9 på lördagsmorgonen gick ner och käkade frukost och sedan tänkte vi att vi skulle vila lite till. När vi dock lagt oss i sängen och börjat falla till ro knackade det på dörren och rummet skulle städas. Så det var bara för oss att ge oss ut. Vi gick och drack kaffe och tänkte att vi lika väl kunde åka iväg till kyrkogården. Sagt och gjort åkte vi dit, gick in på en blomsteraffär och köpte ljus och en blombukett och sedan vidare till pappas grav. Där var det inte gjort nåt på en halv evighet så sambon ställde sig in och rensade bort skräpet. Vad han inte såg var alla brännässlor och tistlar som sedan gav honom väldigt ömma händer. (eftersom han vägrade sluta när han väl hade börjat) (fick nog pluspoäng av pappa)

Sedan var det dags för lite vila igen. Efter ett par timmar i sängen var det dags för dusch och fix eftersom vi skulle ut och äta middag. MUMS. Och sedan förlovade vi oss. Väldigt enkelt men mysigt.

En fantastisk helg.

Nu är vi tillbaka i verkligheten och jag ska duscha innan det är dags att åka till jobbet. (en månad och en vecka kvar!!!)

Hejsan hoppsan fallerallera!

Idag tänkte jag inte skriva om något viktigt alls eftersom klockan bara är 8 och jag har inte fått i mig nåt kaffe. Jag tänkte berätta lite om vår bebis som växer och frodas i min mage.
Var hos barnmorskan igår för standardprover, mäta magen osv. Det suger att få höra att jag gått upp för mycket i vikt. (9 kilo hittills) Jag förstår att det inte är menat som att hon vill kalla mig tjockis och att jag måste banta men jag gillar helt enkelt inte att fokus ligger på vikten. Visst äter jag skräpmat och godis men inte enorma mängder, jag har helt enkelt slutat röra på mig för att jag är så jävla trött. Skitsamma.

Bebisen ligger högt upp sa hon. Jag förstår inte att hon kan känna det men det var visst livmodern hon kände och kunde utgå från den. Han var livlig när hon skulle lyssna på hjärtat, man riktigt hörde hur det brusade och stimmade i magen men till slut fick hon hans hjärtljud och det var högsta möjliga.

Sista arbetspasset för denna vecka nalkas idag sen blir det hotellweekend i Eskilstuna. Ska passa på och hälsa på pappa när jag ändå är där. (tänk att hans jävla ex-fru fick rätt att begrava honom där trots att det inte finns någon annan släkting i närheten av stället. Jaja, inte sura över det nu)

Nu ska jag dricka kaffe. Hejdå.

Weha!

Idag kunde jag visst inte skriva rubrik av oklar anledning. (kunde det efter fem minuter) Jag tänkte berätta om min helg. Eftersom jag har så himla mycket energi och orkar så himla himla mycket.

I fredags var jag in till stan för att hämta upp en sak. Kan inte säga vad. Men hela äventyret tog ca 1½ timme och sen var jag helt slut. La mig på sängen och vilade tills min karl kom hem vid 18-tiden. Vi lagade mat (varma mackor) och kollade på tv.

Lördagen nalkades det dop så vi satte oss vi racerbilen och drog till Trosa, spenderade ett par timmar innan dopet med karls mamma och sen for vi hem vid cirka 19. Dog i soffan och efter Så mycket bättre fortsatte jag att dö i sängen.

Att vakna upp igår (söndags), var som att vakna upp efter en helkväll ute på krogen: trött så in i helskotta. Det var en sjuklig trötthet som inte visat sig på ett tag så jag låg i sängen från att jag ätit frukost tills att min kompis kom hit vid halv fem ungefär. Då lagade vi nacho-tallrik och sen bakade hon en paj. Mycket gott och mycket trevligt.

Det är underligt hur man tänker att man kan få jättemycket saker gjort när man inte dricker längre, fast då har man inte hunnit vara gravid när man tänker det. Jag kan skämmas när jag tänker på att folk har nämnt att dom inte mått så bra under sin graviditet och jag tänkt "ameh, herregud, hur jobbigt kan det va? och det är ju s j ä l v v a l t" ATT JAG HAR TÄNKT SÅ?! Helt jävla sjukt. Och taskigt. Taskigt så in i helvete. Fast det är ju så med okunskap, man tror att man har rätt i det man tänker/säger och tycker inte det är något fel alls med det för man säger ju bara vad man tycker.

Men så kommer jag aldrig nånsin mer tänka. Så förlåt till er jag tänkt så om.

Nu ska jag fara till jobbet. Hurra!

Genus och sånt.

En del tror att genus är trams, att det är biologiskt att pojkar använder blått och bilar och tjejer gillar rosa och barbies. Jag tror att det helt enkelt är ett samhällsproblem. Tjejen svag, killen stark. Tjejen söt, killen tuff.

Jag tänker att jag vill inte att min son hamna i mallen. Jag vill inte att han ska ha enbart mörka kläder och bilar. Det ska finnas en klänning i hans garderob till sommaren. Nödvändigtvis inte någon med en massa spets och tyll och sånt där men en enkel. Om inte jag visar att det är okej, vem ska då göra det?

Sen är det så himla mycket mer än bara kläder och leksaker. Att uppfostra t.ex. Hur lätt är det då? Hur lätt är det att få honom att förstå att han behöver inte vara tuff, han får gråta om han är ledsen. Sen tänker jag lära honom vikten av vad ett nej betyder, att lämna plats till någon annan (svagare individ) emellanåt.

Ja, jag kommer nog återgå fler gånger till detta ämnet. Det finns en hel del att tala om.

Skitsnack.

Idag tänkte jag att vi ska tala om skitsnack. (ja, jag ska snart sluta med min klassiska början "idag ska vi tala om") Det finns ju hundra olika sätt att prata skit på och sen kan man ju ibland bara vilja ventilera något men det anser inte jag klassas som skitsnack. Ibland behöver man helt enkelt bara prata av sig utan att ta det med personen ifråga av flera olika anledningar. T.ex att det egentligen inte är något större problem mer än till sig själv och då kan det vara skönt att prata av sig och då även få en annan inblick i det hela vilket kanske gör att man själv tänker "aha, jaha nä så har jag ju inte sett på det".

Men det ska vi inte tala om idag. Idag är det bara rent skitsnack. Eftersom det nyss hänt i min närhet. (tänker inte hänga ut någon eller något)
Först har vi skitsnackaren. Hen är förmodligen irriterad på en person. Nåt så fruktansvärt. Från början tänker kanske hen att ja, nej, men nu vill jag prata om denna händelsen och sedan efterhand eskalerar det och blir personligt. Skitsnackaren reflekterar inte så mycket kring det utan anser att hen sitter med en person som hen kan lita på och behöver inte bekymra sig att det ska komma fram till den det snackas om.

Sen har vi mottagaren. Hen som lyssnar. Ibland kan det vara svårt att säga stopp, det här vill jag absolut inte lyssna på och då lyssnar vidare för att kanske är de här två personerna inte så bra vänner att det spelar någon roll. Om sen mottagaren hör att nu pratas det om någon hen tycker om och det snackas om något som inte alls stämmer så kan hen överlägga med sig själv om hen ska sätta stopp för samtalet eller låta det fortsätta.

Efteråt bestämmer sig mottagaren för att föra vidare skitsnacket till den det berör. Jag tänker att då får man göra ett val. Är en redo att stå för att en hört det och att den berörde tar upp det med skitsnackaren? Eller vill en berätta för att vara snäll, för att upplysa att hen den dära kan du inte lita på men säg inget till hen att du vet.

Då ska vi till min personliga reflektion. (det kan vara så att jag kastar sten i glashus, jag är inte perfekt och jag gör definitivt inte alltid som jag anser är moraliskt riktigt) Men, om nu jag skulle ha någon i min bekantskap som gärna vill prata skit om någon tänker jag först 1. Vem ska det snackas skit om? Är det någon av mina riktigt nära vänner så vill jag helst inte höra och måste personen ändå prata så anser jag att hen får skylla sig själv, eftersom att hen bör vara medveten om att det är en nära vän och en nära väns förtroende betyder betydligt mer än en ytligt bekantskap. 2. Om det skulle vara så att jag verkligen inte vill bli indragen i något så skulle jag kunna säga till den det snackats skit om att jag har hört något men vill helst inte att hen tar upp det med vederbörande och om hen fortfarande vill veta efter det.

Jag tänker också att om en vän till mig berättar att en annan vän till mig har pratat skit, verkligen skit, om mig så skulle jag vilja ta upp det med personen därför att 1. jag tycker inte att vänner pratar skit. Ventilera gärna, det säger jag inget emot men när det kommer till personliga påhopp då har det liksom gått för långt. 2. Jag skulle vilja veta varför. Är vi helt enkelt inte så bra vänner som jag trodde?

Med detta sagt vill jag inte säga att jag aldrig snackar skit osv. Det gör jag. Men jag försöker hålla mig till det som gör mig arg på någon som utlöser att jag vill prata skit. (inte alltid det funkar men försöker iaf.)

Ska vi leka?

Ni kan väl skriva en liten kommentar om vilka ni är som läser? Det tycker jag skulle vara spännande! (mest för att jag är så himla nyfiken)

Att vara personlig.

Idag ska vi tala om känslor. För idag har varit en sån där dag då jag youtubat låtar och gråtit i ca två timmar. Jag har tänkt på en massa saker som är jobbiga fast som egentligen inte betyder att en behöver gråta för det. Men det är hormonerna antar jag.

Jag har inte direkt nånsin varit den gråtande personen. Känslig- absolut men sällan haft lätt för att gråta. Och framför allt  inte åt ingenting.

Och egentligen borde idag fortsatt i glada-dagars-tecken eftersom jag fick svar från försäkringskassan igår och min graviditetspenning har blivit beviljad. Så dan innan dopparedagen får jag gå hem för att inte återvända på ca ett år. Men ja, jag är givetvis jätteglad över det eftersom det är det jag strävat och längtat efter.

Men så tänkte jag också att bara för att man är lycklig betyder väl inte det att man aldrig är ledsen? Hur ska man kunna uppskatta lyckan om man aldrig känner sig låg?

Bjussar er på en gråtlåt.

Att vara en åsiktsmaskin.

Dom som känner mig sen flera år tillbaka vet att jag har haft ett problem med konfrontationer, åsikter och sånt där allmänt där man ska stå upp för den man är. Pga rädslan för att inte passa alla, för alla vill nångång bli älskad av alla. Vilket känns som något som går hand i hand.

Många gånger har jag haft en annan åsikt men svalt den pga tänk om jag säger fel, är inte tillräckligt insatt i ämnet osv. Är man inte insatt i ett ämne kan det nästan gynna att vara tyst men ibland kan det vara så att man är insatt i ämnet men inte riktigt tror på sig själv. Vilket har varit mitt stora problem under en jäkla massa år.

Sen hände något. Jag vet inte riktigt vad men jag tror att jag började få självförtroende och självkänsla. Jag vågade stå upp för mig själv och det jag tror på. Vilket var lite som att återfödas men i sin vanliga gamla kropp. Jag har fortfarande svårt för just konfrontationer mest för att det bli så på en gång. Utan en chans till att komma på varför jag gjort på ett visst sätt, sagt något på nåt annat sätt osv. Men åsikterna sprutar ur mig.

Inte sällan hör man och ser man plumpa kommentarer från kolleger, vänner på facebook och twitter, ibland passar det sig att säga ifrån. Jag tänker att säger jag inte ifrån när någon har direkt fel gör min tystnad också på något sätt att det som sägs/skrivs accepteras. Framför allt när det kommer till rasism och sexism. Men ibland måste jag också lägga band på mig. Därför att alla är inte mottagliga för kritik och alla krig går inte att vinna. (även om jag önskar att alla var lika smarta som jag. höhö)

Att komma ut som feminist.

Fram tills för två år sedan har jag tyckt att feminism är löjligt och onödigt. Jag har med andra ord aldrig riktigt förstått vad det har betytt att vara feminist mer än att jag trott att det då är kvinnorna som ska ta över makten. (som om det nu skulle vara så farligt. höhö)

Sen började jag läsa feministbloggar och sakta men säkert öppnades mina ögon och jag började se strukturer och skillnader i min vardag, de som jag förr varit blind inför.
Inte sällan hör man kvinnor säga "jag är inte feminist men..." brukar då fråga varför? Varför är du inte feminist? Vill du inte ha lika lön med männen? Lika stor chans att få en plats i styrelsen, riksdagen mm? Vill du inte bli tagen på allvar?

Oftast vill en ju det. Men det är fördomar som ställer till det. Det där ordet rabiata manshatare. Det finns säkert manshatare nånstans men det är inte synonymt med att vara feminist. Ingen feminist jag känner hatar män. Orakad behöver en heller inte vara.

Och jag tänker att om fler läser på, fler lyckas öppna ögonen så kanske det blir något av den här feministiska rörelsen. (tänk på att utan dom så hade vi kvinnor förmodligen inte haft rösträtt, fri abort mm)

Då kör vi.

Då får det här duga ett tag. Utseendet är faktiskt inte allt. Höhö.

Iaf. Det är ju så himla mycket som har hänt på under ett år. Jag har snart varit tillsammans med min karl ett år, varit sambo ett halvår och bebis som väntar att ploppa ut. Vi körde all in vi utan minsta betänketid. Våghalsigt tycker nog en del. Galet tycker vi. Fullständigt skogstokigt. Men så nedrans underbart på samma gång.

Att vara gravid är nog det märkligaste ever. Men då ska ni bara veta hur det känns när man känner plutten leva om inne i ens mage. Helt sjukt! Att han (japp, det blir en han. vad vi vet) om mindre än fyra månader ska komma ut och bli en människa som vi sedan ska uppfostra känns ju helt surrealistiskt. Men fantastiskt. Ja, livet är rätt fantastiskt just nu.

Är hemma denna vecka. Mår inte alls bra och är så sinnessjukt trött. Trött skulle man kunna säga har varit graviditetens ledord. Tröttheten har följt mig från månad 2 ca. (ja, jag tror vi var mellan månad ett och två när vi fick veta det) Däremot är jag glad att jag mår så pass som jag trots allt gör nu. Tänker tillbaka till sommaren, de värsta månaderna ever. Var på festival med syrran men mådde så illa att jag fick ligga en heldag på hotellet och sova. Skulle se Iron Maiden men mådde så illa att jag fick stanna hemma. Ja, sommaren var ingen höjdare så jämfört med nu mår jag som en solskensbulle.


Nu ska jag, trots förkylning, ställa mig och laga kalops åt min man som är på väg hem från sin utbildning han haft idag. (skulle visst lära sig sälja eller vad det var)

Då ska vi se vad det blir av det här.

Just nu har jag både gjort (ännu) en ny blogg samt försökt få den att se någorlunda normal ut. Ja, normal utifrån mina mått. Ett bättre (och förhoppningsvis längre) inlägg is coming up!