Alltså, mitt senaste inlägg känns som ett skämt just nu. Det mesta som innefattar "mig" och "bra mamma" känns väldigt avlägset.
Idag har jag skrikit på mitt barn. Jag har tappat tålamodet helt och hållet. Jag har sett till att han blivit ännu mer ledsen genom att jag skrek på honom. Som att han ens vet vad han gör. Som att han medvetet är grinig och gnällig och därför ska jag straffa honom genom att skrika. Och jag känner mig inte ett dugg värdig honom. Bara helt jävla värdelös.
Alla gulliga bilder jag lägger upp på honom känns just nu som att jag gör för att alla ska se vilken bra mamma jag är. (som att det definierar det) Alla gulliga uppdateringar om honom. Jag undrar varför ingen sa till mig innan jag skaffade barn att "nähädu, becka, det här kommer du inte ro iland. Du kommer tappa tålamodet lite för ofta, det är bäst du låter bli". Och jag blir så himla ledsen när jag tänker så. Och jag blir så himla ledsen när jag nu tittar på honom när han har somnat och ser så himla lugn och fridfull ut.
Det gör lite för ont för tillfället.
Jag vill istället säga såhär: Du Becka. Det här kommer du att ro iland. MEN... du kommer att tappa tålamodet titt som tätt, du kommer att känna sig som den mest värdelösa mamman i hela världen, du kommer att känna det som att du har tagit dig vatten över huvudet. MEN... Du/Ni kommer att överleva.
SvaraRaderaOm man aldrig känner sig värdelös så kan man aldrig bli bättre.