Har märkt att jag inte ska inlinda orden när jag behöver att sambon kommer hem i ilpanik. Hehe. Skickade nämligen till honom i torsdags och frågade om han kunde sticka eftersom vår bebis var extremt gnällig och mitt tålamod var slut. Men när jag skriver så är jag rätt snäll eftersom att det egentligen betyder: JAG HAR PANIK. JAG FÅR ETT SAMMANBROTT VILKEN SEKUND SOM HELST. Så, jag ska sluta verka lugn på sms när jag verkligen inte är det.
För övrigt. Vår bebis. Åtta månader. Nästan vuxen. Buhu. Skoja. Men han har verkligen ett sjujävla humör nuförtin. Det har ju haft med tanden att göra och trots att jag tycker synd om honom är det fan satans jobbigt ibland också. Då tänker jag tillbaka på när han bara var någon vecka gammal, låg och sov sött i vagnen i timtal.
I morse t.ex. kom jag in och då har han sugit tag i en kaffekopp som stått långt in på vardagsrumsbordet. Kaffet var tack och lov iskallt men det var över hela honom och hela gå-stolen. Så jag fick skölja av honom i handfatet, gick och la honom på sängen, skulle precis slänga av honom blöjan och då såg jag att han hade bajsat också. Men historien slutade väl. Aldrig mer en kaffekopp på bordet.
Så nu har jag fått tvätta av sitsen på gå-stolen. Den är alltså dyblöt och jag får roa ungen på golvet vilket han gillar sådär. Han vill ju helst sitta i sin stol och åka fram och tillbaka i hela lägenheten. Fast nu sover han och jag passar på att bloggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar