11e maj. Dagen innan hade jag varit på min första fest och utgång på ett år. Vi var och käkade god middag med show. Dans, öl och vänner. Så himla roligt. Men man ska inte ha för roligt.
När jag kom hem på natten var det tänkt att jag skulle sova i gästrummet för att inte störa sambo och bebis men jag hade en sån skum känsla i kroppen att jag ändå kröp ner bredvid sambon. Vaknade upp dagen efter med en inte helt oväntad huvudvärk. Fick ligga på soffan hur länge jag ville och medan jag låg där, tinade sambon upp mat åt mig i micron. Samtidigt bläddrade jag igenom facebook som vanligt. Och där stod det på hans tidslinje: Vila i frid. Jag fick läsa ett par gånger för att verkligen uppfatta vad som stod. Stod det verkligen så? Är det sant? Ett smaklöst skämt?
Det gick upp för mig att det var sant. Han fanns inte mer. Och skuldkänslorna blossade upp. Varför hade jag inte hört av mig? (jag visste varför jag inte hade gjort det) Varför gjorde han så? VARFÖR! Även om vi inte haft en allt för nära relation på lång tid så betydde han så himla mycket.
Och vart du än är kommer du alltid följa med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar