Det är fan skitdrygt. Jag har hamnat i helt fel föräldragrupp. Jag passar så verkligen inte in och jag sitter där och bara önskar att jag fick gå hem. Vilket vi till slut gjorde när jag inte orkade samtala mer med någons mamma. (alltså mormorn till barnet) Det är svårt att sätta ord på vad som gör att jag verkligen inte trivs men jag tror det har en del med att man redan första ögonkastet ser att det finns liksom ingen gemensam nämnare alls förutom barnen. Alla är första-gångs-morsor.
Samtidigt vill jag att Hannes ska kunna få en social bit också. Inte bara mamma och pappa. Men när jag är så vansinnigt tömd på energi så vet jag inte. Han kommer ju trots allt börja förskolan en vacker dag.
Men alltså. Jag kommer hem därifrån och är så jävla tjurig. Jag känner mig inte inkluderad. Ingen pratar med mig. (förutom nåns mamma då) Jag sitter där och gör samma sak som hemma, pratar med Hannes, med den lilla (stora) skillnaden att här är jag avslappnad.
Förra gången var det nån som tog för givet att Hannes var en tjej för att han hade vit body med rosa lejon på. Han hade ett par grönrandiga byxor och en svart kofta så merparten av hans kläder var "pojkiga" men det visar också att det är mer accepterat att flickor har pojkfärger än tvärtom. Och det stör mig också. Det stör mig alltså inte att någon trodde han var tjej, jag bryr mig inte och jag tror inte Hannes bryr sig särskilt mycket heller.
Nej, det här blev bara jävligt flummigt så jag går och fixar i köket istället. (man får ju passssssssssa på när ungen sover)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar