Jag önskar att jag bara kunde glömma bort att det gör ont. Gräva ner det och låta det ligga där. Men tyvärr är det inte så enkelt. Dock fyllde jag år igår och blev uppvaktad med massa grattis på fejjan (hurra för att det noteras så en får mer grattisar där!), kaffeochtårtbesök, skype med världens bästa, tårta, blommor och god middag.
Det är så enkelt egentligen, att visa tacksamhet. Tacksamhet över vilket bra liv jag har fått mot vad jag har haft. Att jag har världens bästa vänner och nu har jag även världens bästa familj.
Och även om det mörka molnet befinner sig ovanför mitt huvud har jag ändå förmågan att le. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar