Imorgon åker en av mina bästa vänner till landet långt borta. Långt långt bort och jag kommer inte få träffa henne förrän i juni. Jag kan inte riktigt fatta det och därför försöker jag inte ens tänka så mycket på det utan låtsas om som att vi kommer ses snart igen. Om en vecka eller två.
Det är svårt att förklara annars. Hur tomt det kommer bli. Både i hjärtat och här. Men. Och ett stort jävla Men. Så kommer hon hem igen.
Jag hoppas så mycket att allt kommer gå bra när hon är där borta. Att hon kommer må bra i sitt hjärta och sin själ. Att hon kommer känna glädjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar